Nothing to fear in my pyjamawear.

Snubblar omkring i lägenheten i spindelpyjamas från barnavdelningen. Är seg som en sengångare som när som helst däckar och ramlar av från sin gren. Lunkar omkring från syssla till syssla utan så mycket notis om någonting alls. Snart ska kattbebisarna vaccineras så jag tänkte passa på att göra rent i badrummet också. Det är skönt att inte vara sysslolös och eftersom allt utförs så långsamt som det går slipper jag nog vara sysslolös hela dagen. Nu ska jag gå och snyta mig för att vara ute och promenera i den nyfallande snön igår har lurat på mig en liten nästäppa.



Saknar Lovisa lite så jag säger som henne;
"Kärlek till folket, ja vet att ni behövere!"

Flingor som faller, faller med mig.

Vet ni att idag snöade det för första gången här. Det var väldigt lämpligt för jag har is i min själ. Något av det bästa jag vet är faktiskt när vädret är överens med min sinnesstämning. Då känns det som om någon förstår och är med mig. Tycker inte alls att det känns så jobbigt att må dåligt när det är dåligt väder. Jag kanske är lite skadad, eller nej just det jag är störd, personlighetsstörd.

Har i allafall inte sömnproblem...

...eller det är ju faktiskt precis vad det är. Jag är konstant trött och kan sova två 2/3 delar av dygnet utan problem. Jag vaknar pigg nästan alltid mellan 8-9 och känner mig faktiskt utvilad men efter ungefär två timmar är jag redo att gå och lägga mig igen. Så strax efter lunch om man varit vaken nog att koka ihop någonting är det dags att sova igen och då somnar jag utan problem i flera timmar. Med lite tur är sömnen klar för idag, men är det en tröttdag så kläms det oftast in ett till sömnpass på kvällskvisten. Senare någon gång efter 10 börjar jag bli dimmig på ögonen och lättretligare än vanligt. Håller mig vaken någon timme till för sällskapet skull om jag har något men blir ändå alltid den som kryper till kos först, eller ungefär samtidigt som de som ska upp tidigt och jobba kommande morgon. Sover hela natten som en liten prinsessa, pinkar ibland och så men oftast inget problem att somna om. Vaknar återigen vid 9tiden till ännu en dag kantat av antingen flera timmar av tupplurar eller sömngång.
Det blir värre när jag är mer nere än vanligt också, då kan jag lägga mig och sova flera gånger om dagen. Jag menar verkligen sova, jag ligger inte och deppar och isolerar mig och bara stirrar i taket. Är allt bra och jag är lugn finns det dagar när det är som bortblåst som oftast så är jag trött till förbannelse dygnet runt även de dagar jag lyckas hålla mig vaken som en "normal" person.
Mamma var precis likadan förut och sov dygnet runt, och mormor säger att hennes Sjögrens gör att hon är trött hela tiden, sedan ska tydligen en av mina kusiner på mammas sida ha någon sjukdom med symtom som överrörlighet (jag är nästan cirkusfreak) och trötthet. Kanske dags att kolla upp om det kanske inte är något psykiskt ändå som alla tror ändå sedan BUPtiden. Kollade upp alla näringsvärden osv. i början av gymnasiet när tröttheten började, bara för att få det konstaterat att alla värden såg super duper ut.

Sömning nonstop just nu.
Blir frustrerad och orklös.
Vad ska man göra.

GODNATT!

Nervo-speciell.

Är nervös as shit.
Hoppas att jag får vara med.
Inte bara vara på plats.
Jag vill bara vara med.
Vara med på riktigt.
Med i samtalen, med i allt.
Verkligen vara med.
Välkommen för en gång skull.
Inte utanför.
Jag hoppas.

Let there be melankoli.

I morse vaknade jag och den första tanken som slog mig var "om att kliva upp ur sängen idag betyder att jag måste vara glad och lotsas att allt är bra så ligger jag kvar".
Det blev inte så eftersom jag efter 3 nätter fortfarande fastnat i grabbarna grus lägenhet och där springer det alltid omkring glada typer som omedvetet ställer le och må bra krav på en vare sig man har klivit upp ur sängen eller inte (tycker om er ändå pojkar små <3) så bestämde jag mig för att kliva upp för en stund och ta mig hem.
Nu är jag hemma och ska ägna med åt återuppbyggnad av ork och humör genom att låta kropp&själv ägna sig åt lagom mängd melankoli ett slag så det blir bättre sedan.
Senare kommer Staffis darling och ska kika på någon rulle med mig. Betty Blue som Daniel har lånat ut om jag har hunnit blivit stabil, annars något lättsamt och färgglatt.
Positivt sett så är idag i alla fall lite bättre än igår kväll, då jag ägnade mig åt att droppa saltatårar i nudelskålen hela kvällen. Igår var ledsendan, idag är tomhetsdan så att imorgon kan fyllas med något bra.

"om att kliva upp ur sängen idag betyder att jag måste vara glad och lotsas att allt är bra så ligger jag kvar"
(någon bad som fler bilder)

Move baby, move!

Känner mig om vartannat stelopererad och alldeles mosig i hela kroppen. Hjälpte baby att flytta ut och in idag hela förmiddagen vilket inte är det behagligaste i världen med tanke på de 92 trappstegen upp till den gamla lägenheten. Men nu behöver vi inte ha mer och göra med dem i alla fall, fram tills flyttstädningen förstås. Sedan slipper vi att någonsin springa upp och ner där igen. Det är mycket vi kommer att slippa nu.
Den nya lägenheten är så fin och gullig. Den har massor av kurragömma skrymslen, är stor som ett cirkustält och har fräscht och nyrenoverat kök och badrum i svartvitt. Staffis raringen har ett som rum i storleken enorm, om inte större. Vart jag än går i lägenheten blir jag alldeles förtjust över känslan att nästan, bara nästan, gå vilse bland alla vrår.
Blir så himla glad för babys skull, han har längtat och krånglat med att hitta lägenhet så himla länge och varit så stressad över det. Jag tycker det är jätte skönt med. Det tär en del att bo ihop även om man älskar varandra när det blir oplanerat. Man har inte tillräckligt med plats för varken tillhörigheter, personligheter eller andra önskemål.
Ska bli jätte mysigt att komma och hälsa på älsklingen och de ändra grabbarna. Ska infact dit nu, eftersom jag bara har varit hemma och duschat och packat lite. Baby och hans Pappis kommer och hämtar mig efter jobbet. I helgen bjuder jag grabbarna på inflyttningsmiddag, det har Daniel bestämt. Just nu känns allt hur bra som helst.

Keep your friends close, keep your enemies even closer.

Du behöver inte lägga ner mer tid på mig än du känner för. Du kan sluta lägga ner tid på mig när som helst. Jag har fått mersmak då det här är en mycket roande lek. Där din dumhet kittlar upp skratt inombords gång på gång bland alla jag känner.
Så jag behöver inte sluta. Att få bolla lite skit med någon som jag tycker så innerligt illa om som dig lättar bara mitt hjärta något fruktansvärt och tillåter mig att vara nice girl till alla nära och kära även på mina värsta dagar. Du har blivit min frustrations dumpster för allt, även om jag inte behöver ha frustrationer som gäller dig längre efter som du nu är helt ute ur bilden så är det en skatt att få tillfällen att göra mig av med det övriga också.

Tack så mycket för att du orkar tjaffsa med mig.
Uppsägnings blanketten lämnas in när som helst.
Kan leva utan dig, älskar att leva med dig.

Puss om kram stumpan rumpan.
<3 <3 <3 <3 <3

Tack till Linnea som delar med sig när det är svårt.

Satte mig ner och lyssnade på p4&p1s reportage om psykisk ohälsa bland ungdomar. Vettiga och snälla Linnea som kämpar på och sliter med borderline personlighetsstörning.
Blir ledsen av nonchalansen inom psyk, glad av att problemen uppmärksammas, ledsen över att det är för sällan det gör det men ändå mest glad över att Linnea är fin och delar med sig av sånt som är tungt och svårt.
Förutom det är jag hittat en annan feel good länk idag. Skriven av en annan kvicktänkt tjej med erfarenhet inom psykiatrin. Hon har sammanställt en ytterst välskriven och älskvärd lista över vad som är bra med borderlinetjejer (och killar såklart men de är inte lika vanliga).
Gjorde mig så glad i magen att för första gången få höra något bra om diagnosen överhuvudtaget. Jag kanske inte är en så dålig människa ändå, jag kanske också har dethär bra egenskaperna. Jag känner ju faktist igen flera punkter från hur människor brukar beskriva mig. Jag kanske till&med fortfarande är bra och duktig ibland.
Förövrigt så är sova ensam är fan inte skiten, har sovit från halv 3 till över 7 idag bara för att kanske kunna slippa sova ensam i mörkret inatt. Det är tomt när baby inte är här, det är tomt när man vill att baby ska komma hem. Men man överlever ju, för jag vet att baby älskar mig och han sa att han ville ringa mig senare utan att jag ens bad om det och det är så fint och snällt att bli älskad av någon som är fin och snäll.

Någon som vill vaka med mig inatt?

Ånger Ångest

Hatar att behöva lämna tillbaka saker man har handlat. Vågar inte gå fram till kassan och visa mitt missnöje. Vill inte vara missnöjd. Vill inte att folk ska se att jag är ångerfull. Ånger har från och med idag (förmodligen även sedan lång tillbaka) blivit en en synonym för allt som är dåligt och tråkigt.
Ånger är anledningen till att jag alltid har beslutsångest även inför små beslut som tex. vilket tuggummimärke man ska välja framme vid kassan på Ica, eller man man ens verkligen ska ha något bubbelgum. Allt detta besvär eftersom gud förbjude om man ångrar sig.
Sex, shopping eller fredagsplaner spelar ingen roll, allt blir ångestladdat om det är dödsdom på förändringar som alltid tar sig in i min mycket förändliga tjocka skalle.
Minsta osäkerhet får mig att vilja springa därifrån och istället sitta ensam hela kvällen eller aldrig någon sin köpa något nytt av något. Vägrar gå fram till expediten och erkänna mitt gnagande ånger. Grämer mig i timtals, ibland dagar innan alla återköp och återbud.

Roligt att ånger och ångest låter så lika, måste googla lite på latinska prefix och shit.
Man kan väll ha ångest utan ånger eller är det just ånger som alla ångest handlar om?
Mycket möjligt i mitt fall. Hur faller du?

Hello Kitty-holic

Handlade för mycket och för onödigt idag som det gärna blir när man väl tar med sig visakortet ner på stan. Staffan grabben köpte 3 ashäftiga Marvel tröjor på H&M och jag överdoserade Hello Kitty och My Melody.
Hittade först sköna basfärgade hotpants i 3pack som var bra och nödvändiga. På våningen under fanns det dock 3pack med allt annat än basiga Hello Kitty trosor i gult och rosa (Naaw) som Staffan övertalade mig att köpa (det är sant). Det blev alltså trosor för 200 spänn plus annat smått och gott för runt 200 kr till.
Visst ingen fara just nu, men jag har alltid slutet-av-månadenångest. Jag som ville köpa döheta LRG jeans på Moyo för 900 kr om jag hade varit duktig och hade pengar kvar vid månads skiftet. Knulla mig i fontanellen som Staffan skulle ha utrykt sig.