Resfeber.

Fy sjutton vad upp i varv jag är och vad klurigt det känns att jag ska iväg idag. Har svettas och drömt som tältöverfall hela natten efter att jag med nöd och näppe lyckast somna efter otaliga stirra-i-taket-timmar. Det blir säkert roligt och bra, det är bara jag som är jag som vanligt. Snälla låt mig slippa massa knas och ångest idag.

Typ Urkult 4ever azZå!

Sitter här mitt i nervarvandet efter att ha packat ner allt jag äger och har i lådor inför flytten, som infaller på söndag för er som undrade. Så nu ser det någorlunda spartanskt och lätt hanterligt ut tills det är dags att bära iväg på rasket för att flytta det till nya lägenheten.
För er som inte blivit informerade/inte äger ett uns av slutlednings förmåga så betyder detta alltså att jag bestämt mig för att åka på urkult-festivalen i år igen. Jag tror att det är ett klokt val och att jag kommer må lrätt bra av att få träffa lite härliga och öppna människor.
Förövrigt höll jag på och fucka upp all lust att åka på något roligt överhuvudtaget då jag lyckades tvätta på fel tvätttid och inte fick någon tillgång till torkrummet med typ 1000kg dyngsur tvätt. Fick super noja på att allt skulle börja lukta mögel om det inte hängdes upp på direkten så jag började hicka och gråta hysteriskt och akutringde mamma som fick köra 2 mil fram och tillbaka för att hämta tvättpåsen.
Nu tänker en del av er att usch och fy vad jag är bortskämd, men det är inte lättsamt och lattjolajbans att få hjälp efter att paniken satt klorna i en även om det är för piss-i-nilen saker. Hade inte Mami inte kommit till undsättning och tagit bort den elaka tvättsäcken hade jag nog inte kunnat fortsätta mina sysslor (eftersom gråtet och hickanden kan fortsätta och eskalera i timme efter timme även om det bara gäller spilld mjölk). Så med andra ord hade hela helgen varit förstöd eftersom jag inte skulle ha lyckats packa till Urkult. Tack Mammis och piss på er som tänker att "det är väll bara att rycka upp sig". Jag hatar er!
Åter till sak. Det blir i allafall bilning upp till Näsåker imorgon kl 12:30 med Zandra bakom ratten och mig, Eve, Daniel och Bonita på övriga platser. Senare i tältet tillkommer också Emmamin och sussar gott med oss till kvällningen. Det var planerna för helgen hitills men man vet ju aldrig vad som kan hända. Festival planer har en förmåga att vrida och vända på sig. Den som lever får se.

Alla säger "ta det lugnt, det är ingen panik."

Beslutsångesten från helvetet har slagit in i min själ och just nu känns det som om den tänker stanna och för alltid bo där och jag som är så stressad redan som det är.
Är inbjuden till inflyttning i nya lyan på fredag den första och det spritter i själen av blotta tanken men egentligen var det ju bestämt att jag skulle vara en antal tiotal mil norrut nu i helgen och dansa omkring på urkult festivalen som på föregående år.
Senn är inte ekonomin den mest lysande med tanke på att det är dubbelhyrar som gäller åtminståene denhär månaden och med lite otur även nästa och festivalbus lägger ju gärna till med att kosta någon tusenlapp.
Min skapare hur svårt kan det vara att bara få lite lugn och ro ibland för jag har ju inte alls redan ågest så att der räcker som det är. Varför gör jag saker så fruktansvärt stora att jag blir oförmögen att greppa runt om dem. Help me.


Jag är panik.

Jag ville bara säga att...

...jag fick lägenheten.
och jag har skrivit kontrakt.
...jag är vuxen nu.
...snart går jag i taket.
...snart går jag i golvet.
...jag ångest svettas lite.
...egentligen är jag glad.
...nu är det fest.

Det var bara det.

Hela havet stormar.

Idag har jag haft ett litet utbrått. Så nu står inte mina böcker på min bokhylla längre utan ligger, står och lutar sig lite här och där i hela lägenheten. Jag har ingen jävla lust att plocka upp dem ännu eller göra någonting annat som har med något fint eller ordning att göra så idag vill jag bara vara ifred och inte att någon ska komma hit.
Det kan vara lite jobbigt när jag blir sådär om man umgås med mig samtidigt. Fasst det ska jag inte skämmas för brukar psyktanter säga. För man får "ta plats" när man är ledsen och det är helt ok och inte ens eget fel att må dåligt. Men ibland får man väll ge sig?
Fast jag hade nog förmodligen satt mig ner och pissat på mig själv om jag var tvungen att stå ut med mig så jag klandrar ingen. Fasst samtidigt så kan jag stå ut med min ångest så kan nog andra stå ut med den lilla % jag överför på dem när jag smittar av mig.

Emotionelltinstabil personlighetsstörning

En del kommer skatta åt mig för att jag skriver ihop denhär listan, eftersom de tycker att jag är diagnoskåt. Men jag vill göra det i allafall både för att för min egen skull och för att senare visa dör Dr.Bäver (som ska utreda mig ang. just denhär diagnosen) och Psyk.G som inte tror att utredningen kommer att vara någon idé eftersom hon tycker att jag är för vältalig för att vara borderline.
Kommer försöka komma på någonting till varje kriterie i mitt liv som jag tror skulle kunna ha med ovanstående anledning att göra. Senn blir det upp till doktorerna om det är en rimlig jämförelse eller inte. Ta alltså inte benhårt på att jag skulle ha en borderlinediagnos bara för att jag har en del att säga till kriterierna. Det kommer i allafall inte jag göra.

"En borderline personlighetsstörning enligt DSM IV karakteriseras av ett genomgående mönster av instabilitet i relationer med andra människor, i självbild och affekter, samt markerad impulsivitet med början i tidig vuxen ålder. Detta visar sig på olika sätt, varav minst fem av följande:

1. Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här."

Har alltid lidit av ensamhetsrädsla i stora lass som först och främst yttrat sig i att jag inte vågat separera ifrån människor även om de inte gjort mig annat än illa. Det känns helt enkelt som att det är lättare att må ännu mer dåligt än att vara ensam.
Har också ofta haft känslan av att folk bara är med mig för att vara snäll och skulle lämna mig på sekunden om de hade något val (om inte jag tvingade mig på dem) detta brukar leda till att jag blir arg och "straffar ut" mig själv eftersom jag är övertygad om att de ändå kommer försvinna och då är det lättare om det varit mitt eget fel.

"2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering."

Intensiva relationer är min speciallitet då jag nästan alltid omedvetet fokuserar min livsstil helt kring en annan människas livsstil t.ex. geom att tänka "undra när han inte kan vara med mig, då skulle jag ju kunna hitta på någonting", för har den utvalda tid så känns det som om jag gör fel i att inte vara där. Kanske hör ihop lite med punkt 1´s så länge-det-varar tänk.
Vad det gäller växlingarna så känner jag igen mig till en viss del min jag vet inte om jag skulle vara mer växlande än normalt för det mesta. I en nära relation tror jag att jag kan använda lite känsloväxlingar som ett skydd som är kopplat med min övertygelse om att bli lämnad. Ju mer övertygad jag blir om att personen inte vill ha mig ju mer hatar jag den och övertygar mig själv om att jag inte vill ha något med denne att göra heller.
Senn brukar jag vara mer växlande när det gäller tjejer. Jag har för det mesta svårt att umgås med personer av mitt eget kön (som inte är tomboys som undertecknad) så därför tycker jag för det mesta väldigt illa om kvinnor från start. Men skulle en av dessa söka kontakt med mig blir jag överlycklig och söker kontakt tillbaka som ett fån medans om de inte skulle vara lika intresserade av mig nästa gång vi sågs skulle falla tillbaks med idiotstämpeln.

"3.Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla."

Jag nedvärderar nog ofta mig själv mer än jag är värd och är väldigt osäker på både mitt utseende och på vad jag kan klara av och åstakomma. Vissa dagar är jag dock den mest bekväma personen i världen, känner mig sjävligt snygg och allt även svåra uppgifter av bara farten medans vissa dagar klarar jag inte ens av de enklaste som att be om att få låna toaletten, kliva upp ur sängen eller fråga om det tar kort på någon affär.

"4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här."

Haha, jag tänker väll inte prata om sex när pappa tittar. Jag är i allafall ekonomisk, det brukar mamma säga.

"5. Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar"

Främst hot, och då främst till partners när jag är säker på att de egentligen inte önskar att vara med mig och med några pip om "du skulle ha det bättre utan mig, alla skulle ha det bättre utan mig" min säkert också med lite "ser du vad du gör mot mig, nu ska du få" i bakhuvudet.
Har periodvis också haft självdeskruktiva perioder både fysiskt och psykiskt som jag inte tänker gå in djupare på utan det får räcka så.

6. Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).

Såhär kan en vanlig dag se ut för mig. Vaknar runt 11:00 på bra humör, kanske har jag planer för dagen som gör att flinet är lite extra brett, kanske jag hinner börja göra mig iordning och välja något fint och ta på mig också !PANG! händer det någon liten grejj som den klassiska att man tappar smörgåsen upp&ned på det dammiga golvet. SAMMANBROTT! Det gör mig inte så mycket att en ytte smörgås blev förstöd men med den humöret, det känns inte roligt längre, tårarna rinner förmodligen redan ( snarare forsar föresten) och jag kan inte förmå mig att fortsätta med mina sysslor och jag har inte minste lust att utföra den aktivtet som dagen med glädje skulle varit vigd åt. Oftast så går detta intensiva humör med ångest och hela paketet inte över förns jag är säker på att jag inte måste gå ut och ha roligt. Så länge någon ber och säger "kom igen","men lägg av" eller "det blir bättre när du kommer ut" eskalerar det bara tills jag tappar greppet helt och får känslan av att paniken kryper på mig. Men när alla gett upp om mig och jag lyckas gett upp om det roliga själv (vilket brukar ta längre tid) så brukar det lugna ner sig igen. Nu kommer istället nagon timme av skam och mindervärdeskomplex eftersom man varit så oduglig men efterdet kan det vara dags att fortsätta där man lämnade vett&sans och även knäppa shortan man tagit på sig på morgonen och välja ut ett par byxor att ha till.

"7. Kronisk tomhetskänsla."

Det bor ett stort hål i min mage som gör mig illa dag ut och dag in och får mig att tro att; ingenting räcker, ingenting duger, ingenting stannar, ingenting är på riktigt, ingen förstår mig.

"8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål)."

Är lite för svag för att slåss, men jag nyps och bits en hel del när jag är frustrerad och nog skulle jag vilja slå in ansiktet på en massa människor dagligen så är jag rädd för att dom ska slå tillbaka, så då nyps och bits jag för det klarar jag av om de ger igen med.
Sen konstant ilska kan nog också vara min grejj. Folk brukar säga att jag väldigt ofta pratar om negativa saker och att mina ögon verkligen skriker av hat då jag berättar om folk eller saker jag är irriterad på. Jag är duktig på att hata mycket och länge, för både mycket stora och mycket små saker.

"9. Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom."

De flesta skulle nog kalla min övertygelse om att folk bara lotsas att de gillar mig och att de skulle lämna mig så fort de kunde om de inte tyckte synd om mig eller skulle få dåligt samvete för paranoia. Brukar också tro att människor ska glömma bort mig och måste därför fråga tusen frågor om saker vi ska göra och lotsas att jag själv glömt bort det för att inte sitta där dum och besviken sedan.
Senn när jag är riktigt stressad och det är riktigt mycket kan jag nästan få tvångsliknande symptom som att springa hem och dubbel kolla låset även fast jag promenerat en bra bit mot stan och i samma veva springa in så jag är säker på att spisen inte är på även fast jag inte använt den på hela dagen.
Jag och Psyk.G pratade lite om detdär med dissociativa symptom och jag minns att jag sa att jag nog inte hade några sånna, men i efterhand så har jag kommit på att jag faktist inte vetat vad ordet betyder. Om någon kan ge mig en bra förklaring (gärna exempel på hur man beter sig när man dissociterar (nyord?)) för wikipedia osv. gjorde mig inte klokare så kan jag åter kommer med svar på den frågan senare.


Så här har ni mig naken och utfläkt. Löjligt så det räcker. Skrattar du hoppas jag att du dör på julafton och att det kommer att göra mycket jävla ont. Förövrigt; Jävlar vilket långt inlägg det blev. Förlåt.

Borde diska... inte sugen... borde flytta

Hängde efter Staffan och Anders på lägenhetsvisning idag och blev smått kär. Mysfaktorn på kvarterat var i topp. Allt var solbeslöjat och gräsbeklätt och jag ville dra en överdos klorofyll direkt. Lägenheten var stor, öppen, ljus, hade egen ballkong och helkaklat badrum.
Hemmets hjärta, köket, fick mig att tråna sönder och jag ville fram med alla mina kastruller och laga stora lass med grytor i solskenet som nästan sprängde rummet.
Läget var bra och hyran var lagom om man varit två vilket lagenheten var som skapt för med sina två sovrum och ett litet vardagsrum. Jag är så jävla kär, jag vill bo där, där, där!
Ska ragga folk som fan på msn nu som vill bo på mig och ringa och flirta in mig hos moder och hyresvärden. Vill du bo med mig och kan lägga 3100 på hyra i månaden så ring mig nu, nu, nu, nu! Förlåt men jag måste vara såhär intesiv för jag vill så mycket att jag jag sprängs jag utåt. Skrik och panik, bo med mig nu!

All reklam är bra reklam.

Har fixat lite med bloggisen idag. Har bytt ut min lista med bloggar till nära och kära och använt det nya blogglänkningsverktyger med rss-flöde som blogger bjudit till med. Tyckte resultatet blev en klar förbättring även om alla mina vänner inte använder bloggklienter som delar ut rss-flöde (dessa dagböcker kommer alltid att hamna längst ner i listan och inte alltid synas). Men de får skylla sig själva. För jag vill ha det snyggt, praktiskt och på mindre yta.
Det överblivna utrymmet täcker jag istället använda till att tipsa er om super läsvärda bloggar som jag själv tycker uppdateras så pass ofta, är välskrivna och intressanta att jag själv följer dem. Slit med hälsan om hälsan är god.
Så trots allt är det ju faktist bara med wingets och shit som jag donat med, men jag tror att jag vågar mig på att kalla siten 2.1 nu i allafall. Grafiken jag surrade om att fixa när layouten kom upp har jag dock inte orkat gett mig på ännu. Det blir nog inte av det heller eftersom jag redan är sugen på ny layot. Kanske med lite nya färger denhär gågen. Den som lever får se.

Har du en superduper go&bra blogg som du tror att jag skulle tycka om? Eller är du en kär vän till mig som jag inte fått nys om bloggar ännu? Då är det bara att skriva en liten kommentar så kan du kanske få lite reklam du med

Maya säger puppiluran

Maya kom förbi idag och spanade in min lya som vi planerat ändå senn jag flyttade in i oktober förra året. Det var såklart i trevligaste laget eftersom Maya är munter och full av bus och vädret var på vår sida det med.
Vi vandrade ner på stan och kikade in på några affärer, jag blev sugen på att köpa en vattenpipa eftersom jag hittade nikotin och kärfri vattenpipstobak på lev&lek (kanske det hette). Skulle nog kunna bli en riktigt hitt att ha och sitta och suga på i sommar vänner med ett gäng glada kamrater (som förövrigt aldrig hör av sig nu för tiden. Var fan är ni? Vad fan gör ni?)
Senn hamnade vi hemma hoss mig igen och stoppade i oss "lite" mat som var mumma mumma men dock skitjobbig att diska upp efter så nu står det smutsig disk här och plirar ilsket på mig.
Efter maten slog vi igång en film som var helt sjuk och fick oss att skrika, kväljas och hålla handen. Dans ma peau (In my skin). Handlade om en störd och jävligt otrevlig tjej som tyckte att det var en bra idé att skära och bita bort bitar från sitt eget kött och senn torka det till läder (eftersom man inte fick köpa formaldehyd på apoteket, fick förövrigt googla för stavning). Ingentrevlig film att se på små timmarna inte särskilt bra heller för den delen, men vill du se något brutalt så kör.
Nu har Maya åkt hem och det känns ensamt igen. Fasst det går bra ändå för jag har köpt härligt naturgodis för 38kr och väntar på att få lite kärlek innom kort. Helt ok liv nu alltså, inte tillfredsställande men helt ok just idag. Så ni kan också vara glada. ;)

Bilden är arrangerad och jävligt rolig.
(Innehåller endast kosttillskott. Information till alla er som tror att alla piller
ledsna tjejer stoppar i sig är mediciner och droger. Jag är stolt och pillerfri.)

Till dom som tror sig "ha koll"

Man skulle kunna tro att jag har övertaget,
men jag har aldrig, aldrig, aldrig övertaget.

Åh nej, ser alla att jag har ångest nu?

Klockan är bara stax efter ett och i vanliga fall brukar jag sova gott vid denhär tiden. Men idag väckte Leia och Irma mig med en massa jamanden vid 10 tiden och jag lyckades inte förmå mig att somna om även om ett av mina störta intressen är att sova bort på många timmar av dagen som möjligt.
Så jag slängde på mig alldeles för lite kläder för det inte alls sommriga vädret och gick ner på stan för att kolla om Deathnote 2 kommmit ut för 4e gången. Självklart hade den inte kommit idag heller. Eftersom jag fortfarande var nyvaken och känslig fick dethär mig att nästan börja gråta men jag hittade en rea korg med isfolketböcker utanför affären som fick mig på torrare tanker.
Efter min mini shopping begav jag mig ner navet för att ta bussen ut till mamis eftersom jag annars skulle dö av ensamhetsångest i helgen. Men då har bussen precis gått, det är en timme kvar tills nästa och det är skitkallt.
Jag vandrade upp till subway för att tröstäta lite men där spelade de musik som min nedstämda hjärna tyckte var alldeles för sorglig så jag ville börja gråta där med, vilket jag skulle ha tyckt var alldeles för pinsamt, så jag gick ner till busstationen igen.
Kom fram till hållplats P och alla sittplatser var upptagna. Så jag satte mig på huk i hörnet av busskuren för att skydda mina bara ben från isvindar och min känlighet kryper sig på mig igen och fyller ögonen med saltvatten ännu en gång och kinderna rosar upp sig och jag vill helst springa iväg och gömma mig även om det betydde att jag missade bussen och får vänta en timme till.
Såhär ser ungefär alla mina dagar ut nu förtiden. Jag vill spy på att vara tårögd och ynklig dygnet runt. Det var ju nästan ett år sedan jag gick runt och grät hela tiden över ingenting vare sig jag var riktigt ledsen eller inte ledsen alls. Varför har jag gått baklänges helt plöttsligt?

Tung i själen, lätt i kroppen.

- Snälla, låt mig gråta då?
- Nej, du är alldeles för trött!

Häromdagen var Anna här det var mysigt hon är en person som man bara kan surr surr surra med och nya surr dyker upp innan man hinner hämta andan och hela själen är sysselsatt hela tiden. Det passar mig så himla bra med människor med mycket surr i precis som i mig. Jag hoppas Anna vill busa med mig igen, och helst snart. Ska ringa någon ledig dag.
Anna lånade mitt badrum och märkte att man våg var trasig och visade 4 kg fel. Så då snurrande hon på en liten grejj undet vågen och nu funkar den som den ska. Det betydet dock att det försvunnit 4 kg från den vikt jag trodde att jag haft vilket är lite förvirrande då jag inte riktigt vet var den har tagit vägen. Så nu får man väll äta upp sig med supergott samvete. Började med Thaimat igår och sen BIO med så mycket snask jag orkade. Blev alldeles sprängfärdig, men nu visar i allafall vågen nästan ett kilo mer riktigt.
Ikväll ska jag försöka mig på någonting och inte försökt på en massa lång tid. Jag ska ta mig iväg på möte. Det är halvårsmöte så det känns bra och viktigt. Trevligt att se bekanta nunor. Dock kommer de säkert bli besvikna så jag medelar att jag inte är intresserad av webbansvarig posten längre. Men om ingen annan finns till förfogande kan jag väll tänka mig det ändå, men jag kommer förmodligen få lika lite gjort som under det gågna halvåret.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, SUF, ta tag i sig själv, vänner

Lying in bed all of my days.

Har redan med över en månad kvar på min sjukskrivning fått reda på att den ska bli förlängd terminen ut, alltså ungefär till jul, eftersom det är 6 månaders kö för att jag ska kunna få rehabiliterins praktik.
Anledningen utöver det är att jag inte är redo för arbetsmarknaden eftersom jag inte vågar söka jobb pga. min misslyckandesrädsla och stressångest som jag har eftersom jag vet att jag förmodligen inte klara av ett arbete ordentligt med mina upp&ned både humör och sömn.
Jag vet att jag istället för att vara produktiv och givande för en arbetsplats kommer driva min arbetsköpare till vansinne med sporadiska närvaro bortfall och plöttslig arbetskramp. Det skulle inte bli något annat än gymnasietiden over and over.
Även om det känns skönt att få lugn och ro ett tag är jag också en del skajjsen över att vara sjukskriven så länge. Har svårt att tro att jag kommer att bli tuffare när jag fått chansen att ligga hemma och gömma mig i ett halv år.
Förmodligen kommer också det vara väldigt stressande. Att göra ingenting förutom att fundera på vad man ska göra senn och känna sig meningslös i 6 månader kan nog göra en rätt skadad det med.
Som tur är kommer jag att kunna fördriva tiden med samtal med Psyk.G i allafall. Kanske inte så mycket över sommaren med semester och allt. Men senare har hon pratat om ett hon tycker vi ska ses minst var 14e dag, helst en gång varje vecka.

Så om ni behöver hjälp med något inom de kommande halvåret så kan ni ju säga till för jag kommer ha en hel del behov av anledningar att kliva utanför dörren. Barnpassning passar mig ypperligt.

Läs även andra bloggares åsikter om grubbel, mitt mående, semester, sjukskrivning, socialtjänsten, arbete

Varsågoda gott folk, version 2.0.

Satt hemma och pillade mig i naveln i väntan på min tvätttid kl 16:00 då jag kände att det kunde vara en idé att arbeta lite i förnyelsens tecken. Tog mig en kik i kameran för att se om det fanns någon bild som passade mitt krativa infall och hittade en liten drös med posebilder från i helgen och började pillelura i photoshop.
Så här 2 timmar senare kan jag med stolthetsdarr på stämbanden presentera Gå På Tå version 2.0 aka Kitty, fuck fuck. "Ni har var´t underbara. Här är skivan, varsågod".
Dessvärre är jag fortfarande smått missnöjd med en del smådetaljer, som tex. tassiconen innan inläggsrubrikerna så jag pillar nog till en lite tillfixad v2.1 i dagarna. Men just nu är jag alldeles för trött för det är sjukt jobbigt att göra grafik när datamusen gått och börjar glappa. Kitty, fuck fuck.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, stil, katter, överaskning, layout, ny mayout, nytt, update