En blogg om hur det är att vara depressiv, intensiv och impulsiv. Med andra ord hur det är att leva med borderline personlighetsstörning.
tisdag, oktober 21
Nervo-speciell.
Är nervös as shit. Hoppas att jag får vara med. Inte bara vara på plats. Jag vill bara vara med. Vara med på riktigt. Med i samtalen, med i allt. Verkligen vara med. Välkommen för en gång skull. Inte utanför. Jag hoppas.
Bara för att man kanske inte diagnostiserar Borderline som förstahandsval när man är under 18 så betyder det ju inte att symptomen inte finns där. Och eftersom man behandlar symtom och inte diagnoser så blev det självklart att behandla symtom somo liknas vid borderline. Vid väl fyllda 18 år så har jag redan kommit en bra bit på vägen och har levt med mina symtom och en diagnos som bara för att den inte får uttalas intebetyder att den finns. Inofficiellt har jag haftmin diagnos sedan 15-16 års ålder. Officiellt avskrevs den i somras då jag varit symptomfri i nästan ett halvår. Eller ja, jag uppfyllde då bara två kriterier för att kunna sätta en nyborderline diagnos. Och nog är det så att jag har slängar kvar av min sjukdomm men så markanta är dom inte att dom ställer till det för mig. Och om du av alla människor finner mig barslig så rör det mig faktiskt inte ryggen. Jag klarar mig.
svala: Middag för tre. Är risken fanns för två av oss att bli tredje hjulet. Men det gick bra, gissar på så bra som det kunnat gå. Även om jag höll på att skita ner mig av nervöshet hela tiden.
3 kommentarer:
nervös å hoppas att få vara med på vad? :O
Bara för att man kanske inte diagnostiserar Borderline som förstahandsval när man är under 18 så betyder det ju inte att symptomen inte finns där. Och eftersom man behandlar symtom och inte diagnoser så blev det självklart att behandla symtom somo liknas vid borderline. Vid väl fyllda 18 år så har jag redan kommit en bra bit på vägen och har levt med mina symtom och en diagnos som bara för att den inte får uttalas intebetyder att den finns. Inofficiellt har jag haftmin diagnos sedan 15-16 års ålder. Officiellt avskrevs den i somras då jag varit symptomfri i nästan ett halvår. Eller ja, jag uppfyllde då bara två kriterier för att kunna sätta en nyborderline diagnos. Och nog är det så att jag har slängar kvar av min sjukdomm men så markanta är dom inte att dom ställer till det för mig. Och om du av alla människor finner mig barslig så rör det mig faktiskt inte ryggen. Jag klarar mig.
svala: Middag för tre. Är risken fanns för två av oss att bli tredje hjulet. Men det gick bra, gissar på så bra som det kunnat gå. Även om jag höll på att skita ner mig av nervöshet hela tiden.
Skicka en kommentar