Hatar att behöva lämna tillbaka saker man har handlat. Vågar inte gå fram till kassan och visa mitt missnöje. Vill inte vara missnöjd. Vill inte att folk ska se att jag är ångerfull. Ånger har från och med idag (förmodligen även sedan lång tillbaka) blivit en en synonym för allt som är dåligt och tråkigt.
Ånger är anledningen till att jag alltid har beslutsångest även inför små beslut som tex. vilket tuggummimärke man ska välja framme vid kassan på Ica, eller man man ens verkligen ska ha något bubbelgum. Allt detta besvär eftersom gud förbjude om man ångrar sig.
Sex, shopping eller fredagsplaner spelar ingen roll, allt blir ångestladdat om det är dödsdom på förändringar som alltid tar sig in i min mycket förändliga tjocka skalle.
Minsta osäkerhet får mig att vilja springa därifrån och istället sitta ensam hela kvällen eller aldrig någon sin köpa något nytt av något. Vägrar gå fram till expediten och erkänna mitt gnagande ånger. Grämer mig i timtals, ibland dagar innan alla återköp och återbud.
Roligt att ånger och ångest låter så lika, måste googla lite på latinska prefix och shit.
Man kan väll ha ångest utan ånger eller är det just ånger som alla ångest handlar om?
Mycket möjligt i mitt fall. Hur faller du?
2 kommentarer:
Hej o tack för dina fina ord :)
Jag är ute men.. trasig?
Inte ångerfylld.. jag ångrar att jag inte dog av mitt självmordsförsök.
Nya tag - Nya försök? Vet inte..
Kram P
Några av de mest hemliga ord lämnade hans läppar i form av "Jag älskar dig". Inte för att jag bryr mig särskilt om det, eller tror på det egentligen, men dom har ändå blivit sagda. Och vänskapen kanske inte består heller, men det är inte enbart pga mig. Om du tänkte på historien med HC så har du ingen som helst rätt att ens nämna det för det är ingenting som du har med att göra. Och ja, kanske är jag ett svin? Känner dock inte att jag har påstått något annat. Jag tycker att det är bra att du har Staffan. Verkligen.
Skicka en kommentar