Historien om vänskap.

Jag har alltid varit lätt att tycka om, knäpp på ett skönt sätt, intressant och spännande. En sån person man vill ha bland sina vänner på facebook. "Titta henne känner jag!" Fast samtidigt har jag aldrig varit någon man kommer ändå in på livet på det vänskapliga planet. Förmodligen till stor del eftersom jag gärna inte släpper in folk för nära inpå. (För utom pojkvänner då som jag släpper in alldeles för långt för att få plats med någon självkänsla överhuvudtaget. Different story.) En annan anledning kan vara att jag i stort sätt alltid umgåst med det manliga könet. "Knulla eller knullas" har varit mottot. Är alltid snabb på att välja det första eftersom det känns förjävligt att känna sig knullad. Till det har tjejer (med undantag) alltid varit svåra för mig att förstå mig på och skrämt mig till att hata dem.
Slog mig dock i morse att jag för första gången i mitt liv har min alldeles egna umgångetskrets. Jag är inte tjejen i gänget som får följa med för att hon är snygg, rolig och släpper till ibland. Jag är inte heller bara "insert name"s flickvän som alltid hänger med och liksom "hör till". Jag är Linn, bara Linn och det är alldeles OK i min nya vänskapskrets. Det kan vara för att jag för första gången har träffat ett gäng flickor som inte är i närheten av hur jag föreställt mig att flickor ska vara. Dom tänker som mig, är roliga, har förståelse, ställer upp även om de inte är på topp jämt. Det är nog också för att jag dag för dag fortfarande växer som människa och att DBTn har satt fart på den prosessen med stormsteg det senaste halvåret.
Hur som helst vill jag tacka dessa töser. Det är flickorna i min DBT-grupp som jag pratar om. Ni har lärt mig så mycket under denhär tiden. Fått mig att känna att jag kan vara till nytta, hjälpa och lära andra något värdefullt. Fått mig att skratta dagar då gråten suttit och väntat i halsen. Fått mig att känna glädje och kärlek från huvud till min minsta lilla tå när jag inte trott att det var möjligt. Ni finns alltid där, för att jag är jag, inte för att ni borde. Jag kommer alltid att finnas för er också, för att ni är ni, inte för att jag borde. <3