Det fulaste ordet i Sverige är: Särbo.

Idag börjar Christoffer flytta in i sin nya bostadsrätt. Ja ni läste alla rätt "sin" bostadsrätt. Planerna sprack kring drömbubblan om det tänkta gemensamma boendet. Note to self "Ta aldrig ut något i förskott vad än folk säger". Har inte velat skriva om det tidigare. Inte velat ta in det riktigt själv heller för den delen.
Jag vill bland annat tacka socialtjänsten som uppenbarligen tycker att personer som väljer att leva med någon som är sjukskriven/arbetslös ska straffas med hjälp av en liten oskyldig lag som modernt nog kallas "försörjningsskyldighet". Därutöver inga nämnda, inga glömda som man säger.
Försöker allt jag kan att inte vara arg på Woffsen, men som ni vet skenar ju känslorna iväg lite som de vill ibland. Vi är fortfarande tillsammans och älskar varandra och allt det där. Det är inte för att han inte vill bo tillsammans med mig. Det är för att han, eftersom han flyttar hemifrån för första gången, vill lära sig att ta ansvar för sig själv och känna att han klarar av det. Det låter både väldigt trovärdigt och rimligt. Det låter rentav som ett mycket klokt beslut. Självklart skriker hjärnan i alla fall att det är mitt fel (och socialtjänstens).
Gör allt jag kan för att försöka vara zen och inte ta så allvarligt på det här. Framför allt försöker jag att inte förstora allt i mitt huvud för både min egen och andras trevnad. Innanför skallbenet ekar ändå slagdängor som "Dumma tjej, gick du på den också?" följt av klassiker som "Tror du på allt folk säger eller?" alternativt "Varför skulle någon överhuvudtaget vilja/orka bo med dig?" ...även om de älskar mig.