Så nu bär det av för min del.
Ska vara nyttig och promenera bort.
Så att jag kan vara onyttig och äta chips sedan.
XOXO
tisdag, december 16
Inget behov av att fråga.
Nu är jag på väg till älskade älsklingen och jag behövde inte ens böna och be. Jag hade i stort sett bestämt mig för att skicka iväg ett "Får jag sova hos dig?"-sms då telefonen ringde i handen och hans söta nuna syntes på displayen. "Vill du komma hit och vara med mig?" sa den mjukaste röst jag vet och mitt hjärta pep "Ja, ja, ja det vill jag!".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej. Vad kul att du gillar min blogg.
Ja, livet är jobbigt..
ps. du ska inte skämmas över dig själv.
Okej. Jag har haft problematiken sen jag var ungefär 15 och då satte dom en "smygdiagnos" på mig och jag fick börja DBT. Sen hoppade jag av och nu tre år senare så har jag (för kanske två veckor sedan) fått diagnosen på papper och ska få börja DBT igen efter nyår! Hur hittade du till min blogg då? :) Kram
chips är ju gott hehe :D
Skicka en kommentar