Frågan är att fråga eller inte fråga.

En sak som suger kuk med att älska och bli älskad tillbaka är att man blir så inbäddad i tryggheten av att alltid ha någon vid sin sida som kan skydda en mot allt ont. Så när man väl ska stå på egna fötter en dag blir man helt labil av ensamheten som trycker på mot tinningarna.
Inte har jag vett att fråga om han vill sällskapa med mig heller. En så löjlig grej att bara fråga om klarar jag inte av. Säger han nej så blir det ändå inte värre än att jag får sitta ensam hemma precis som om jag inte hade frågat alls. Säger han ja slipper jag sitta invirad i två filtar men ändå frysa p.g.a avsaknaden av någon annans kroppsvärme. Någonting onödigt gör det dödsläskigt.

Fråga, fråga inte, fråga,
fråga inte, fråga, fråga inte.
Vi får se var jag hamnar.