Farväl Farmor Fågel.

Var på begravning igår och det var lika läskigt och obehagligt som vanligt. Man ska väll i och för sig inte generalisera när man bara varit på två, men det måste vara obehagets näste helt enkelt.
Var ändå skönt att ta farväl lite grann och att stämningen äntligen fick tårarna att bara spruta. Så nu tillåter jag mig själv att kallas mänsklig igen.

Godnatt för sista gången
söta rara Farmor Fågel.

PS. Sluta läsa min blogg om den inte "gör det" för dig, det finns tusentals gladare bloggar på internet om det är det ni föredrar. Förstår inte hur ni kan gå in på en blogg som det i beskrivningen står ska handla om depression och annan psykisk instabilitet och sedan gnälla över att innehållet är negativt.
Jag tycker överhuvudtaget inte särskilt synd om mig själv. Däremot är jag jävligt cynisk och bitter och fylld av ironi som de som inte känner mig vardagligt kan ha svårt avläsa i texterna. Vissa är smarta nog att förstå det ändå, Ros till dem. Ris till folk som inte vågar stå för vilka det är och har som hobby att försöka trycka ner andra. Ni är inte min målgrupp.