Avsaknad av bubbelplast

Jag klantar till det för mig själv så de mest smärtfulla sett. Genomför de dummaste påhitt så fort de slingrar sig in i medvetandet. Sårar mig själv mer än någon annan kan och beter mig bara dumt, dumt & dumt.
Jag skadar mig på nuet, på saker från förut och på allt som kommer sedan. Jag skadar mig på allt som inte är inlindat i bomull och bubbelplast eller är helt anpassad efter mig. Ibland gör jag det med flit för ont är mer välkänt än allt som är fint och jag är dum dum & dum.
Egentligen vill jag inte att allt ska vara vadderat heller, egentligen vill jag lära mig att kunna ta en beskärdlig del av stötar och slag. Det är bara det ända sättet jag kan hantera mig själv på just nu. Mitt mål är att lära mig att fungera oskyddad och ändå stark. Var rädd om mig så kommer vi dit någon gång. Det kommer ta tid.

Färgade håret.
Det ser ut som hennes.
Jag vill "dö" lite granna.