Alla säger "ta det lugnt, det är ingen panik."

Beslutsångesten från helvetet har slagit in i min själ och just nu känns det som om den tänker stanna och för alltid bo där och jag som är så stressad redan som det är.
Är inbjuden till inflyttning i nya lyan på fredag den första och det spritter i själen av blotta tanken men egentligen var det ju bestämt att jag skulle vara en antal tiotal mil norrut nu i helgen och dansa omkring på urkult festivalen som på föregående år.
Senn är inte ekonomin den mest lysande med tanke på att det är dubbelhyrar som gäller åtminståene denhär månaden och med lite otur även nästa och festivalbus lägger ju gärna till med att kosta någon tusenlapp.
Min skapare hur svårt kan det vara att bara få lite lugn och ro ibland för jag har ju inte alls redan ågest så att der räcker som det är. Varför gör jag saker så fruktansvärt stora att jag blir oförmögen att greppa runt om dem. Help me.


Jag är panik.