Festival paus.

Tar en paus från festivalandet i bilen.

Glömde visst bort att annonsera min frånvaro. Jag är på Festival förtillfället. Tog med mig pappis som aldrig varit på festival i sitt liv till folkmusik festivalen Urkult i Näsåker. Vi har fått stå ut med spridda skurar till och från (som t.ex just nu) men för de mesta har vädret varit soligt men ändå behagligt och vi har badat, njutit av musiken och den allmänna stämmningen. Just nu sitter jag i bilen och väntar på nästa uppehåll med pappas bärbara bredband och en kylboxkall cider. Mer får ni höra och fler bilder får ni se när jag kommit hem efter helgen.

Spelmissbrukaren.

Lägger till ännu en besatthet i listan. Den här gången är det webbläsarspel jag fastnat för. De är så lätttillgängliga på facebook att jag bara inte kan låta bli. Till skillnad från spel på egna domäner får jag dessutom spela tillsammans med massor av mina vänner också det kan jag tacka också lättilgängliheten för. De flesta av dem aldrig skulle orka registrera sig på en sida bara för att spela ett spel men när det finns där rakt framför näsan på dem kan de bara inte låta bli. Här följer några favoriter.

Webbläsarspel på facebook:

Starta upp din egen farm. Dekorera den med massor av möjligheter, skicka och ta emot träd och boskap från dina vänner och hjälp till på deras farmer eller luta dig bara tillbaka och låt plantorna frodas.


Bli restaurang ägare och få ditt företag att gå frammåt. Håll gästerna nöjda och de anställda pigga och allerta. Välj själv din egen restaurangs image genom att bestämma menyer och inredning. Byt ingredienser med dina vänner för att utveckla dina rätter.

Tamagotchi liknande spel där du tar hand om ett eget designat djur genom att tvätta, mata och leka med det. Det finns massor av affärer där du och dit djur kan köpa nya möbler till hemmet, skaffa en helt ny look i klädbutiken eller varför inte köra ett kapplöpningsrace med dina vänner eller bara hälsa på dem och kramas.

Webbläsarspel på egen domän:


Odla (ja du läste rätt) dina egna bebisar och håll dem glada och lyckliga genom att mata, leka, gosa och bada dem. Blöjbyten är självklart ett måste men det är så mycket lättare med ett knapptryck. Lär sig mer om dina barns personligheter genom att hitta deras favorit leksaker och invänta deras första skatt och senare också deras första steg.


Skaffa din egen barbiedocka som du kan köpa nästintill oändligt med kläder till (och fler kommer nästan varje vecka). Mixa och matcha din egen stil i garderoben och visa upp henne för andra spelare genom dueller eller i den välanvända forumet. Gå upp i level genom att skaffa dig en ny bättre pojkvän eller fylla upp hyllan med ett extra kilo silikon.

Självklart står fortfarande andra spel som mitt nyinköpta "Sam & Max: Season one" och det mest spännande releasen på flera år "Tales of monkey island" högt i kurs tillsammans med den morderna classikern "World of Warcraft" i väntan på "Diablo III", men just nu är det webbläsarspel som gäller för min del. (Kanske lite eftersom jag är helt bankrutt)

Har du några tips på bra gratis onlinespel?

Premenstruell dysforisk störning

Jag har funderat kring det jag skrev om att mitt stämningsläga ändras från 100 och 0 i perioder utan specifik anledning (läs kris). Nu tillexempel är mitt humör verkligen i nederkant med gråtatacker, grälsjuka och irritation samtidigt som jag sitter och väntar på att den röda veckan ska infinna sig. Jag börjar ana ett visst mönster och minns att när jag fortfarande bodde hemma kunde mami alltid pricka rätt tid på månaden med kommentaren "Jaha det är dags igen, då låter jag dig vara" eller liknande. Jag kommer också ihåg att hon vid något tillfälle tog upp att hennes syster, min moster, haft fruktansvärda problem sin PMS (PMDS?) men fått hjälp med det. Jag är fortfarande inte helt säker men jag ska ta upp det med BA Kenneth när hans semester är slut och senare förmodligen höra av mig till vårdcentralen och höra efter lite vad man kan göra. För det är ju dumt att inte be om hjälp när man kan få det. Ska tills dess börja göra anteckningar i kallendern för att få like kött på benen. Avslutar med en liten checklista och utgår från hur det känns just nu några dagar innan mens.

Symptom på Premenstruell dysforisk störning enligt DSM-IV

[x] Depression, nedstämdhet
[x] Oro, ångest
[X] Svårt att se framtiden som positiv
[o] Exremt sug efter mat, särskilt söta eller salta livsmedel
[X] Irritation
[X] Plötslig ilska, ökad konflik med omgivning
[ ] Aggressivitet
[x] Svårt att umgås med andra människor
[/] Intresseförlust
[X] Gråtattacker
[X] Känslor av att vara värdelös
[X] Sömnstörningar
[X] Trötthetskänsla/energilöshet
[ ] Feber, Kraftiga Vallningar
[ ] Koncentrationssvårigheter
[X] Överkänslighet när/om utsatt för kritik eller avvisning

/= Ja & nej.
o= Ja, men inte mer än vanligt.
x= Ja
X=JA!

Behöver jag tillägga "För korrekt diagnos måste patienten uppfylla minst tre av kriterierna ovan"

Wikipedia

Bipoline/Borderlär?

Borderline jämförs ibland med Bipolär sjukdom typ 2 eftersom skiftningarna i stämningsläge liknar varandra. Det har till&med funnits förslag på att slå ihop diagnoserna till en eftersom de i många fall behöver liknande behandling. En bra idé kan jag tycka. Diagnoser är inte till för något annat än just att fungera som riktlinjer för psykologer, psykiatriker, behandlingsassistenter och kuratorer över hur de ska gå vidare och arbeta med patienten i fråga.
Skillnaden är den, att den bipoläres stämningsläge skiftar från djupaste depression till mani utan synbar yttre anledning utan påverkas av signalsubstanser i hjärnan. En person med emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) däremot påverkas snarare av livets kriser som de med sin känslighet har svårt att hantera. En borderline personlighets stämningsläge skiftar alltså från strak eufori med möjliga psykotiska inslag till svår depression med självmordstankar på ett sätt som i många fall liknar en person med Bipolär sjukdom typ 2, men av helt olika anledningar. De två yttrar sig alltså lika och kan behandlas på liknande sätt med bl.a. kognitiv beteendeterapi. Det finns dessutom ett flertal personer som idag är dubbeldiagnostiserade med båda etiketterna.
Om jag ska prata om mig själv så känner jag ibland som om jag ligger i ett mellanläge mellan diagnoserna även om det är etiketten emotionellt instabil jag har tilldelats. Innan jag tillskrevs borderline var det mycket prat om bipolär sjukdom och en del tester gjordes men ingen större utredning. Jag svängde för fort i stämningsläge, hade några riktigt uttalade manier och vägrade påstå att jag ibland inte betedde mig som "mig själv" utan stod fast vid att det var jag själv som kunde bete mig på många väldigt olika sätt (som om det är någon större skillnad).
Jag själv ser dock också en del sprickor i borderline diagnosens mot mitt eget beteende. Jag blir ofta i likhet med någon bipolär djupt deprimerad och ointresserad för mig utan synlig anledning. Jag påverkas givetvis väldigt starkt av kriser och liknande också, annars hade jag inte haft diagnosen. Men ibland kan verkligen ingenting snabbt som blixten skickat ner mig från de mjukaste lugnande kullar till de mörkaste stormiga dalar. Lika obegripligt kan jag plötsligt drabbas av rastlöshet, uppspelthet och vid sällsynta fall ilska. Samtliga känslosvallen går lika oförklarligt som de infunnit sig plötsligt över. Ibland efter bara några minuter och ibland efter flera dagar.
Vad tycker ni? Är det viktigt att skilja på diagnoserna för att precisera problemen eller kan man kanske effektivisera genom att slå ihop två diagnoser som så ofta verkar gå hand i hand och behöver liknande behandling? Jag är som alltid både för och emot. Alltid kluven.

Attention pleace!

Jag får ingen uppmärksamhet länge. Jag är inte intressant, kvicktänkt och vältalig. Ni älskar mig inte länge. Ingen tar sig tid att kommentera när man inte är värd att kommenteras. *spelar martyr* Vart har ni tagit vägen mina små älsklingar? Älskar ni mig inte längre? Kommentera ffs. <3

I stunden.

Jag har aldrig i mitt liv fått tala till punkt om något som upprör mig. Detta eftersom så fort jag ska berätta om något som gör mig upprörd, ledsen eller arg går in i känslan igen. Folk stirrar sig blinda på tårarna och lyssnar bara till röstens höjda läge istället för till orden. Prio nummer ett blir att få mig att återgå till ett "normalt" stämningsläge aka lugn&sansad istället för att lyssna på vad jag har att säga. Vänd på steken och förstå att det är det jag säger som är viktigt och så fort jag fått prata till punkt om saken i fråga kommer jag vara lika snabbt ut ur känslan som jag var in i stunden. Hur kan ni efter alla mina störtfloder fortfarande vara så löjligt övertygade om att några tårar kan skada mig?

Gör mig en tjänst.
Se och lär!
Nej, föresten,
lyssna och lär.
För en gång skull.

Det som inte dödar.

Jag tror stenhårt på konceptet "gör en sak varje dag som skrämmer dig". Även om jag av just rädsla ofta fuskar med det själv. Jag tror att det inte finns något lärorikare än att gå emot ologiska fobier som bara handikappar en i vardagen. Med det här i bakhuvudet försöker jag alltid trotsa mina rädslor så fort jag får chansen och detdär lilla extra modet.
Idag tillexempel ringde jag upp en fastighetsskötare i Granlo, som jag och Woffsen hittat nummret till under en hyresrätts jakt i går kväll. Trots att telefonsnack inte är min starka sida, trots att jag inte riktigt visste om numret gick till rätt person, trots att jag inte hade en aning om vad jag skulle säga och kanske allra mest till trots att jag inte riktigt visste vad jag hade att vänta mig. Jag slog nummret, var trevlig och glad, skötte mig bra, skämtade till&med lite, bad honom om några tjänster, sa tack och adjö med ett leende på rösten.
Informationen jag fick var glädjande. De hade lägenheter på gång och fastighetsskötaren skulle be hyresvärlden in person ringa upp mig och svara på frågor angående hyra och liknande. Det var tyvärr bara ettor lediga för tillfället men helt beroende på hur de är planlösta kan det duga bra det också. Om inte ska jag vara duktig flicka och fråga om det skulle gå för sig att bo i en etta tillsvidare och "uppgradera" så fort en två i samma fastigheter blir ledig. För det borde ju inte spela särskilt stor roll för dem om de får försöka hitta någon till tvåan som att försöka hitta en till ettan igen.

All my fears can bite my ass!

"Vi kan ju inte hindra er från att umgås"

Nu ska jag berätta om något trevlig som jag missunnat er. Träffade flickorna från DBT-gruppen i slutet av förra veckan. Vi slog oss ner på en nyttig fika med vindruvor&jordgubbar och pratade till tungorna blödde. Känns skönt att kunna prata obevakat om vad man vill. Då menar jag verkligen inte självsvälttips eller annat destruktivt. För det har vi minsann inget intresse av att dela med oss av. Jag menar att vi kan prata om saker som inte har med borderline att göra eftersom tiden vi spenderar tillsammans är våran egen och inte Sundsvalls landstings.
Dagen efter fick jag ännu ett hjärtvärmande sms i inkorgen där jag tillfrågades en svängom på stadens loppmarknader.Jag tackade JA!JA!JA! och det fick jag verkligen inte ångra, även om jag inte hittade så mycket att införskaffa, för tjejerna är verkligen det bästa tänkbara sällskapet som dessutom har bra smak på vardagsnöjjen.
Ett roligt inslag i vår frenetiska shoppingtur var att vi i stort sett spang in i vår gemensamme behandlingsassistent Kenneth. Han hälsade på oss tripp, trapp, trull innan han förstod att vi var där tillsammans och såg mycket förvånad ut.
Vill träffa dem igen och igen och igen. Funderar på städa upp ordentligt här hemma i helgen och bjuda över dem på lite mys till veckan eftersom sambon är bortrest. Ska kolla upp vad som passar dem. *fingers crossed*

Ni får mig att alltid att le.
Jag tror att jag är kär i er.
<3

Skin deep.

När sömnen inte infinner när den borde och du redan somnat gott, nära, varm och med ryggen till. Drar jag täcket ned från axeln, drar fingret över skulderbladen och skriver hemligheter på huden som du borde få höra någon gång. Smeker över ryggen, början till slut, botten till top, för att orden ska sjukna in. Samlar mod och hoppas att allt jag vill säga ska bli sagt, någon gång. Avslutar med att skriva att jag älskar dig, behöver dig, alltid kommer att finnas för dig. Smeker in, somnar in.

I will survive

Hösten 1978 sjöng vacker&ful, gammal som ung med till Gloria Gaynor hitlåt "I will survive". Jag tänker genast, vad skönt för dem...eller inte.
...och nej vi har inte gjort slut. Han älskar mig. Jag älskar honom. Det finns mycket annat man måste överleva här i världen.
...men oroa er inte för mig jag överlever allt. På gott och ont överlever jag alltid allt. Gör mig dock en tjänst och fråga inte varför. För man kan ju börja undra.

Gloria Gaynor - I Will Survive