I stunden.

Jag har aldrig i mitt liv fått tala till punkt om något som upprör mig. Detta eftersom så fort jag ska berätta om något som gör mig upprörd, ledsen eller arg går in i känslan igen. Folk stirrar sig blinda på tårarna och lyssnar bara till röstens höjda läge istället för till orden. Prio nummer ett blir att få mig att återgå till ett "normalt" stämningsläge aka lugn&sansad istället för att lyssna på vad jag har att säga. Vänd på steken och förstå att det är det jag säger som är viktigt och så fort jag fått prata till punkt om saken i fråga kommer jag vara lika snabbt ut ur känslan som jag var in i stunden. Hur kan ni efter alla mina störtfloder fortfarande vara så löjligt övertygade om att några tårar kan skada mig?

Gör mig en tjänst.
Se och lär!
Nej, föresten,
lyssna och lär.
För en gång skull.