Morgonstund har inte guld i mun.

Jag har fått en snilleblixt om varför mitt liv är så fasansfullt kompliserat hela fucking tiden. Om varför varje morgon är en brottningsmatch inne i hjärnbalken och varför jag är så fruktansvärt psykiskt utmattat hela tiden så att även fysiken slutar fungera.
Min insikt är att jag är uppbyggd av tre hörnstenar som ideligen går emot varandra och sliter i mig åt olika håll. Dessa är;

a. Det är inte värt det.
b. Jag är inte värt det.
c. Det är värt det.

Låt mig delge er med några exempel. Det är morgon klockan är kvart i 10 och jag borde traska ut genom ytterdörren och bege mig till skolan. A. påstår att det ändå inte kommer lösa sig och även om jag klarar en dag gör det ingen skillnad i morgon då a. kommer att skrika att det är omöjligt ännu en gång. B. som är A.s förbundskamrat i det mesta kommer givetsvis hålla med och tillägga att jag redan har gjort mitt val och sumpat allt som vanligt. Den ända som vill få iväg mig är alltså c. som ideligen blir dragen i flätorna av sina syskon.
Eller så kan vi snacka mat där a. och b. också gaddar ihop sig. Eftersom jag är väldigt förtjust i mat och snacks och allehanda egentligen så är b. väldigt skeptisk emot måltider överhuvudtaget, eftersom hon vet att jag både tycker att det är njutningsvärt och att det är bra för kroppen. Däremot är a. i denhär frågan mest viktfixerad, vilket inte b. är alls, så tillsammans täcker de det mesta.
Men c. kan faktist ha en chans i dehär tvisterna ändå, speciellt då folk är med och ser, för gå håller a. käften och tycker att det är bättre om människor omkring mig ser mig äta så de kan fortsätta sin terror ostört från andras frågor senare.

Så Lyft mina armar segerhögt då jag väl kommit iväg
och lyft dem högre då jag ätit mig både mätt och glad.
För det betyder att jag och c. vunnit mot alla ods.

Sparka inte på den som ligger ner.

Varför måste du alltid stö i lite mer salt i redan öppna sår. Varför är dethär 3e gången du öppnar munnen alldeles förmycket och i onödan? Jag vet att det är jag som är den stora människoförstöraren just nu. Men vad finner du för glädje i att göra mig sämre än jag redan är?
Jag vet att du alltid skulle sätta honom före mig för väggarna är väldigt, väldigt tunna hemma hos dig. Det gör mig igenting för även han sitter högre än dig i mina ögon. Det jag inte förstår är varför du hackar små sprickor mellan honom och mig.
Är syftet att såra honom ännu mer än jag redan lyckats med, att få honom att hata mig så du får ha honom för dig själv i alla dar eller har du tröttnat på att ha mig som vän. Då två första är onda. Det sista förstår jag, men inte sättet du gör det på för det är hjärtlöst.

Från ert kännslomässiga fullkornsbröd.

Jag är inte till särskilt mycket glädje och nytta just nu. Inte till mer gott än ont för någon vad jag ser, känner och vet. Om inte smärta är till nytta förståss, då är jag ert kännslomässiga fullkornsbröd.
Det kostar just nu 3dl tid, 1msk besvikelse, 3krm åtsidosättning och 2tsk tålamod att ens orka vara i närheten av mig. För att sedan få någonting tillbaka, förutom smittsam ångest, av ihopkoket så måste man minst dubbla receptet och lägga till en halvliter ork.Jag är inte värt det just nu.
Samtidigt behöver jag tio stora pajer av er ork och närhet nu för att orka med mig själv. Så jag förmår inte att stöta er ifrån mig för ert och mitt eget bästa, utan låter er stötas ifrån mig långsamt och smärtsamt istället, genom att bara vara den jag är.
Detta gör mig ambivalent då det både skapar ensamhetsrädsla och sällskapskräck

Hej då, Flouxetion Sandoz.
Är från och med idag, för tillfället, medicinfri. Efter som jag är töntig och klipper, gråter, kräks och äter dåligt.
Det vore bra om någon kunde komma och göra mig av med tabletterna som är kvar innan dom försöker ge sig på mig.

Bra på att ge upp för snabbt

Min kropp vill inte vara min kropp idag. Den vill inte lyssna på mina kommandon och signaler. Det är möjligt att jag inte signalerar tillräckligt hårt. Kanske är det så att jag inte riktigt själv vill det kroppen borde just nu men på lång sikt vill jag göra allt jag kan. Jag vill kliva upp ur sängen. Snälla kliv upp med mig! Det funkar inte för mig idag.

Någon sa att alla är bra på något.
Jag är bra på att ge upp för snabbt


(förlåt för att jag inte
skriver av mig så ofta)

Ja´ e´ int´ bitter ja´ e´

Nu ska jag ägna resten av mitt ( förhoppningsvis inte allt för lidelsefullt långa) liv som ungdom till att rita små röda hus och kuber med baktankar en gång varannan vecka eftersom det där med bildterapi ( hör fanfarerna ungjävel!) tydligen ska vara "min grej".

Förövrigt är jag nu mera blodgivare (man ska ju passa på innan man blir kanylmissbrukare och får hepatit-hela-alfabetet).
Om jag inte inom tre veckor får reda på att jag har HIV eller att mitt blod inte är mänskligt eller något annan som skulle lätta upp den dystra vardagen.

Bara för att, bara för att!

Låt mig bara påpeka att det suger så fruktansvärt att nysa näsblod över hela laptoppen! För övrigt är jag sjuk idag och kommer förmodligen missa min andra psykologi A lektion i rad fasst att jag är fruktansvärt intresserad av att komma dit. Den börjar inte förens 15:00 så det är möjligt att jag slutat blöda och kan kravla mig dit ändå för sakens skull. Önska mig lycka till kamrater!

The quiz

"But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you"

[ ] Det är ok att ligga med exs vänner
[ ] Jag vågar gråta inför min partner
[ ] Jag tycker inte om att prata i telefon
[ ] Jag gillar att spela tv-spel
[ ] Jag vill förmodligen aldrig ha barn
[ ] Jag ringer och berättar om jag kommer bli sen
[ ] Har man en partner ska man inte dela säng med andra
[ ] Jag tycker om att säga "Jag älskar dig"
[ ] Det är ok att dra en vit lögn då och då
[ ] Jag har varit otrogen i något av mina tidigare förhållanden
[ ] Jag testar mig för könssjukdommar en gång per år
[ ] Jag skulle aldrig bli arg för att min partner vad ledsen
[ ] Är någon jag känner ledsen tar jag mig tid att trösta den
[ ] Har jag bestämt något ändrar jag inte planer i sista minuten
[ ] Jag har aldrig sagt "jag älskar dig" för att göra någon glad
[ ] När jag dricker super jag alltid till jag blir stupfull
[ ] Alcoholism är vanligt i min familj
[ ] Jag tar någon form av drog oftare än 1 gång i månaden
[ ] Jag tycker väldigt mycket om att se på film
[ ] Jag är en person som älskar att få och ge närhet
[ ] Jag är i allmänhet en person som gillar att bestämma
[ ] Min partner får umgås med vänner av det motsatta könet

One of those days when I cage myself

Älskar inte
Älskar inte
Älskar inte
Älskar
Älskar inte
Älskar inte
Älskar
Älskar
Älskar inte
Älskar inte
Älskar inte
Älskar inte
Älskar
Älskar inte


Att bara få vara vän med dig,
känns som att sitta i en fågelbur.
Möjligen av guld, men ändå lika låst.

Fast jag är som jag är

Låg och funderade för mig själv i mörkret igen inatt, på kärlek hit och dit och om att älska och bli älskad och hade dem man älskar och allt såntdär som tankarna rinner iväg på ibland. Stångades då plötslig vimmelkantig av klitchiga "jag vill ha någon som vill ha mig precis som jag är". Kom då snart fram till att det kanske inte var jag som var påväg utför utan resten av världen ändå. Vadå älska mig precis som jag är, älska mina hysteriutbrott, sömnlösa nätter, svartsjuke draman och dyngslånga gråtattaker. Jag vill verkligen inte vara i närheten av någon människa som älskar det. Antingen skulle personen i fråga vara någon slags sado som ser sig kunna njuta min utsatthet i mig själv eller så skulle det kanske vara en besatt jävel helt förblindan av sin kärlek som skulle modhorta mig och skicka likdelar och avföring i posten så fort jag kände att det förhållandet inte skulle funka.
Nej jag vill ha någon som vill ha mig fasst jag är som jag är. Som kan stå ut med det för att den älskar andra av mina kvaliteer. En person som älskade mig på det sättet skulle också vara till nytta för min egen del, skulle rycka upp mig när jag ballade ur, låta mig gråta men inte för ofta. Istället för en person som hade älskat mig även när jag hysteriskt gråter och tappar andan som bara skulle ligga där tätt in till timme efter timme tills syret tar slut i mitt huvud och jag somnar. Det hjälper inte mig någonstarns. Ge mig någon som älskar mig fast jag är som jag är.

Ibland är jag dålig på att blogga

Det är så svårt att samla tankarna då man bara är ute och flyger och far. Mycket svårare än att leva med endast en ryggsäck vecka efter vecka och slita kläderna tills de nästan faller av. Mycket svårare.
Nu ska jag vara hemma över natten, som säkert blir sömnlös som vanligt. Vilket blir till ett jävla bestyr imorgon då jag tydligen ska upp kl 12 för att åka och sola på klippor och bada i havet.
Det är synd att jag inte hinner blogga så mycket, för jag tänker alldeles för mycket dagarna i ända alldeles för mycket för att spara det i extra oanvänt fack i huvudet och plocka ut det när jag kommer hem, många idéer som blir förgångna. Får börja skriva post-it lappar då huvudet skenar iväg och jag inte kan skriva ner dem här. Fast det skulle ju kunna bli pinsamt om någon såg dem, någon gång.
Sorry, men något vettigare än så hade jag inte att meddela nu eller. Min hjärna heding straigt to idioti och jag orkar inte riktigt försöka hålla formen idag heller.

Peter bakade kanelbullar
Lovisa bakade chokladrutor
Imorgon bakar Ida blåbärspaj
Men jag vill ha chokladbollar