Nu är det en tjej i gruppen (nämner självklart inga namn) som bor en bit längre bort än oss andra som behöver gå 10 minuter tidigare om hon ska slippa vänta på nästa buss i en timme (vilket inte är fasligt lång tid). Vi andra tjejer ville vara snälla och anpassningsbara och sa att det inte var något problem om vi sköt fram tiden 10 minuter tidigare. Det är sånt man gör för varandra, man anpassar sig. Inte hon dock. Hon ville inte börja 10 minuter tidigare heller för då krockade det med hennes idividual terapi. Sättet hon sa det på skulle ha passar ypperligt med en klassisk näven i bordet och sedan var det slut diskuterat. Inget snack om att hon också skulle kunna anpassa sig och i allafall fråga sin terapeht om de skulle kunna sätta sin tid några minuter tidigare. Inget snack om att anpassa sig. Jag tror fler i gruppen, precis som jag, blev aldeles förvånade över egotrippen och därför stod helt stumma.
Varför ska hon få stjäla 10 minuter av våran terapitid? Varför ska hon få ta tid av våran hjälp? Det är en sak att vi gärna kunde flytta på tiden för att hon inte skulle missa något men ska vi behöva missa 10 minuter istället för henne för att hon inte vill skjuta fram tiden? Jag blir så arg på mig själv för att jag inte sa ifrån redan då vi satt öga mot öga igår. Det blir så mycket svårare att komma och "ändra sig" såhär i efterhand. Jag vill inte ha det såhär jag vill inte att vi gör såhär. Jag vill ha kvar varenda minut av de viktigaste timmarna i mitt liv.
Om att slippa att vänta omkring en timme i ett varmt vämtrum på kliniken är viktigare än 10 minuter terapi för henne så är det hennes val. Känner mig så överkörd och manipulerad. Hur blev problemet vårat? Ska prata med BA Kenneth på vår tid i morgon och försöka ta mod till mig och prata med en av de nya gruppledarna också.
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad" tjejen.
Jag tänker inte anpassa mig efter dig längre.
7 kommentarer:
Jätte bra skrivet!
Visst är det skönt att bara få vräka ur sig det skriftligt? :) Puss, Älskar dig
Det är näst intill gudommligt. Jag får ordning på tankarna på ett helt annat sätt än när man sitter och grubblar inne i huvudet. Nu har jag lyckas formulera massor av argument i den här texten som jag kan använda när jag ska ta upp det med, Kenneth, Björn eller kanske till och med henne sedan iställer för att det blir en osäker och mummlig gröt.
hej.
Jag ville bara säga att jag också har borderline.
Jag vill skapa band till så många som helst med diagnosen.
Jag förstår din irritation och jag håller med dig, dock inte om att en timmer är lite tid. Har man psykiska problem kan detta att vänta en timme vara fruktansvärt. För mig är det så. Och jag tror att det finns fler som jag.
Vad skönt att du trivs med terapin förresten. Jag känner mig som ett jävla miffo som inte passade in i DBT:n.
Kanske ligger hennes problem en del i att hon har svårt att anpassa sig efter andra och att radikala förändringar som inte kommer ifrån henne atomistiskt röstas ner med ett klart NEJ! Mycket möjligt att hon egentligen skulle kunna anpassa sig bara det att hon har svårt för det i början, kanske till o med känns skrämmande. Vad vet jag, men så är det för mig i alla fall.
Stina: Mycket möjligt. Men i så fall ännu mindre anledning till att våra terapiledare så lätt borde ha gett vika utan att fråga oss andra i gruppen först. Det blev först bestämt med ett "ja men visst går det bra" och därefter vände de sig till oss och så "eller hur tjejer". Det är helt fel väg att ta det. De borde ha frågat först innan de konstaterade någon överhuvudtaget.
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar