Ibland är det nyttigt att gräla.

I helgen inträffade mitt och Woffsens första riktiga gräl om man bortser från då jag var psyk och skrev kom och hjälp mig sms och Woffsen svarade att han var trött, skulle jobba och inte orkade "rädda" mig just då. Varpå mitt svar på tal var "Tack för ingenting!!!".
Jag betedde mig med andra ord som en mycket smart,förstående och trevlig person, eller hur? Sedan fick jag klara mig utan honom tills jag "började bete mig" det tyckte jag var ett smart drag av honom. Jag är till min skam för duktig på att köra med folk som är för lätta att bli körda med. Jag är som en tvååring när det gäller att testa gränser. Vårt förhållande hade nog inte alls funkat så bra som det gör om han inte hade satt ner foten redan i början.
I helgen var iallafall första gången som det var han och inte jag själv som gjorde mig ledsen&arg. Mer detaljer än så bjuder jag inte på för det är inte relevant. Vi löste det i allafall lagom snyggt efter en rätt osnygg tidsperiod men allt blev till sist frid och fröjd. Ibland måste man bara få skrika, grina och smälla lite i dörrar (jag smällde minnsan inte i några dörrar) hur mycket man än älskar varandra. Känns skönt att veta att vi kan klara av en liten kris eftersom jag vet att jag tenderar att krisa. Det är nyttigt att bråka ibland.

På måndag ska vi göra någonting roligt som har med våran framtid att göra.
Jag skvallrar om det går bra, annars säger jag ingenting. *är hemliga tjejen*