Om det egna jaget.

"Uppvisar påtaglig osäkerhet och instabilitet i självbild och identitetskänsla"

/De diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning enligt DSM-IV

Känner att det är dags att gnugga hörnen på ytterligare ett av de 9 kriterierna för emotionellt instabil personlighetsstörning aka borderline. Den här gången är det nr tre om sin egen identitet i listan som bli skärskådat.
Jag känner väldigt ofta när jag talar och använder mitt minspråk att jag använder andra människor sätt att uttrycka mig. Jag apar omedvetet efter kroppsspråk, dialekter och andra olikheter som gör skiljer vara uttryckssätt åt. Ibland märker jag inte dessa skiftningar men ibland hör jag skillnaden på min röst, nej snarare på mitt språk. Jag formar och använder orden annorlunda vad jag brukar och istället likt någon annan.
Detta händer oftast i nya grupper och även med vänner man inte känt särskilt länge. Speciellt om det är personer jag verkligen vill bli accepterad av. Jag läser av människor väldigt mycket i början då jag ofta inte är så pratig i starten själv. Efter en tid får jag en känsla av den personen. En väldigt stark känsla som vanligt för mig när det gäller känslor. Det är då det händer.
Jag tror att jag känner mig tryggare då jag är med en människa och liknar den människan. Jag är inte trygg med mig själv och har svårt att lita på att människor skulle tycka om mig som jag är. Är människan jag är med någon jag tycker om, eller kanske inte tycker om men inspireras/imponeras av känner jag mig bättre och starkare om jag liknar den. Tryggare eftersom att jag tycker om dennes personlighet känns det på mitt sett logiskt att jag också borde bli omtyckt om jag liknar den personen.
Ibland händer det också att jag hamnar i roller av folk som jag vet att den jag umgås med tycker om. När jag är med Woffsen märker jag t.ex. att jag vid vissa tillfällen låter och beter mig som hans mamma. Förmodligen för att jag vet att hon är husguden i familjen och älskad över allt och alla. Jag antar att jag därför omedvetet känner att jag kan vara trygg i att bli omtykt om jag "är" någon som redan är det. Detta försöker jag dock jobba aktivt emot då jag vill visa det lilla "mig själv" som jag trots allt har för honom.
Ibland blir känslan av en person i mitt system blir så stark att jag känner med personen. Jag känner var den kommer ifrån vad den vill och varför. Ibland känner jag också att en del av mig vill hålla med, även fast det är skilt från "mina egna" åsikter. Jag kommer i konflikt med mig själv. Vad nu "mig själv" kan vara. Får återkomma när jag hittat det.