DBT-gruppterapi = DBT-studiecirkel

Jag är helt insnöad på DBT-gruppen. Som vanligt blir jag besatt av ett "intresse" åt gången och kan inte ägna mig åt någonting annat tills det svalnat. Tänker och pratar inte om någonting annat just nu. Nära och kära tycker nog dock att det är en välkommet avbrott i bitterheten. Allting känns så väldans positivt.
En sak som jag oroat mig för inför gruppstarten är att det skulle kännas alldeles för intimt för min smak. Jag är i allmänhet inte särskilt intim om mina känslor och tankar öga mot öga med människor. Jag har ingenting emot att folk vet hur jag fungerar känslomässigt, då skulle jag inte skriva blogg. Jag tycker bara inte om att använda varken mun, kropp eller ögonkontakt för att förmedla det. Känner mig också illa till mods om jag känner att andra människor pratar alldeles för intimt om sig själva.
Mitt skräckscenario var alltså att vi skulle sitta där så nära intill varandra att vi blev svettiga av varandras andetag och "öppna upp oss". Att gruppledarna skulle pusha och dra och försöka slita ur mig mitt allra innersta inför främmande människor. Att dessa i sin tur också helt ogenerat (ogenerade människor skrämmer mig) skulle dela med sig av sina allra mörkaste hemligheter inför mig. Att jag då ska sitta och nicka förstående när det egentligen kryper i hela kroppen kändes omöligt.
Till min stora glädje förklarade dock gruppledaren (som jag redan glömt namnet på, lika så alla deltagarna) att färdighetsgruppen inte kommer fungera som någon terapi. Utan mer som en plats där vi kan lära oss om, diskutera och träna på att hantera känslor & relationer. Som jag förstod det skulle vi mer se på gruppterapin som en kurs eller en studiecirkel. Jag som älskar studiecirklar & diskussions grupper kände mig med ens betydligt mycket tryggare, nästan på gränsen till "hemma".
Nog tror jag att det ändå någon gång kan dyka upp någonting som för mig känns skrämmande. Kanske jag till&med någon gång kommer känna behov av att dela med mig av någonting som egentligen känns alldeles för nära själv. I det sist nämnda fallet vet jag i alla fall nu att det kommer att vara helt mitt eget val och att jag kommer ha chansen att ta upp det på individualterapin istället om det känns bättre. Vad det gäller båda scenariorna så klarar jag av det mesta när det inte är allt för ofta. Upprepar mig själv igen "Allting känns så väldans positivt."

PS. Jämtlandsresan bliv uppskjuten tills den 20e.