Tiderna förändras. Tider ändras.

Allting och alla förändras och det ska jag lära mig att ta. Har alltid haft svårt för när saker och ting ändras eftersom besvikelse är den värsta och största känslan i mitt känsloregister. Det är OK att ändra på bestämda tider. Det är till&och med OK att flytta på bestämda datum. Jag tycker inte alls om det men det är mitt eget problem. Att saker kommer i vägen är sånt som händer. Men... ring förfasen och meddela mig om du byter ut någonting i planeringen.
Varje gång det ska hända någonting som glädjer mig i mitt liv, smått som stort, sitter jag förväntansfullt och räknar ner minuterna tills inträffandet. För varje minut det går över utsatt tid vrider sig min strupe ett varv runt sig själv och klumpen i bröstet bara växer och växer. Så snälla dyk inte upp en timme för sent och säg "Hej älskling, ursäkta det kom något i vägen". Snälla, gör dig besväret och slå en signal när du märker att du kommer komma sent. Snälla, ring åtminstone en pling då du ser att klockan slår slaget då du skulle varit här. Så jag vet och förväntansfullt kan räkna ner till en ny tid istället för att plågsamt räkna förbi den första.