En bebis, två bebis, tre bebis, fyr bebis.

Igår flyttade det in en flerbarnsfamilj i vårat vardagsrum. Det var mamman Mirakla (gay namn vi vet) som vi bara kallar för mamma och hennes fyra små kultingar. Nu menar jag såklart att vi har blivit med kattungar från Sundsvalls Djurhem.
De är uppväxta i en lada utan särsilt mycket mänsklig kontakt så vårt jobb nu är att träna bort skyggheten så att de kan adopteras om 6-7 veckor. Det går till och från, plockar man väl upp dem ligger de snällt en stund men de springer snabbt som fan om man försöker få tag på dem för lite kärleksöverföring. Men de verkar i allafall inte helt omöjliga så det går nog bra. Vill inte att någon av dem ska förbli oskygg så Djurhemmet beslutar att ta bort den. :´(
Vi fick dessutom stormaktsvansinne igår och döpte kattungarna efter oss andra i lägenheten. Så nu har vi två Linn, två Lovisa, två Svante och två Staffan (bilder kommer komma på bilddagboken). Blev lagom komiskt igår då jag satt och gullade med lill Svante och Lovisa och stor Svante fick sitta på sitt rum och lysna till mina namngivna kärleksförklaringar ett bra tag innan de delade med sig av det roliga till helt oförstående mig.

I morse fick jag ligga med Svante.
Ska försöka ligga med Staffan & Linn senn.
Lovisa är social så hon behöver inte träna så mycket.
Mjao!

PS. Har haft världens tvångstanke ända sedan begravningen om vems begravning man kommer gå på här näst. Med andra ord vem man älskar som kommer lämna mig först. Helt sjukt jobbigt och stressande att jag inte lyckas skaka det av mig. Tur att jag har ullig kattvalpströst.