Pil upp, dö, Pil ner, lev.

Varför måste jag ha en spikmatta virad runt mig som hindrar mig från att leva fult ut. Som gör alla mina försök att bara släppa taget och vara spontan, ha lite roligt eller försöka sluta bry mig om skitstrunt som jag gör till enorma midnattsmonster omöjliga. Allt jag gör som är trevligt slutar med pain in my brain. Det är straffet för att vara snäll med sig själv.
Jag har känslan av att det inte är jag själv som styr mitt liv just nu. Det är så att livet styr mig. Synd att mitt liv är en elak 6åring med tandvärk uppväxt med skadeglädje i modersmjölken. Han bankar spelkontrollen i bitar mot mattan så fort jag råkar hamna på en trevlig ruta här i livet. Allt är bakvänt.