Packa upp packa om.

Känns som om jag inte hunnit mer än att komma hem innan det är dags att börja tänka på nästa resa. Åker till Skottland för att hälsa på Evelina på fredag.
Är helt övertygad om att jag kommer glömma allt som är nödvändigt och att allehanda andra katastrofer kommer att inträffa. Det här kommer att bli första gången någonsin jag reser utanför Sverige utan någon "vuxen" att hålla i handen. Upp och stå, hej och hå.
Några planer för vistelsen hittills är shoppingturer i både Edinburgh och Glasgow samt en del trippar på något av Edinburghs museer som samtliga är helt gratis. Minst en utekväll på en riktigt Skotts pub är ett måste. Samt en massa mys med Sveriges kanske, just nu, mest saknade filur, Ewe-lilla.
Under tiden får Woffe-liten ta över titeln "mest saknade". Kommer längta efter honom så jag avlider smärtsam och långsamt! Nästintill i alla fall. Han ska snart komma hit så jag får dra i mig extra mycket av hans lukt att ha med på resan. I morgon har vi även planer på mysmiddag och från mitt håll möjligen en del avskedstårar.

Bara 2 dagar kvar.

Mitten av sommaren.

Midsommar firandet i Mora kom inte med några besvikelser. Vädret var visserligen regnigt men det gjorde absolut ingenting för jag är en sån som glädjer mig åt att ligga nedbäddad inomhus med rätt film och rätt sällskap.
Sällskapet var verkligen underbart. Glada ungar av den väluppfostrade sorten som fyller huset med skratt och tindrar i ögonen för minsta lilla sak gör för dem. Stora tjocka släkten som som vanligt är värst på alla bästa sett har alltid har ett skratt som är på väg att bryta ut. Den bästa distraktionen i världen.
Maten får också ett plus i kanten och ändå har jag inte vräkt i mig alldeles för mycket utan bara njutit av det goda tills kroppen känns mätt och nöjd. Det bjöds på smörgåstårtor, grillning och färgsprakande knytkalas.
Jag hoppas verkligen att detta kommer bli en tradition som upprepas även nästa år och nästa år och nästa år och alla år.

   

Peppermintdick!

Idag var det sommar avslutning med DBT gruppen och Sundsvalls landsting bjöd på glass. Vi promenerade i samlad trupp till sjukhusrestaurangen och tankarna drogs ofrivilligt till en glassutflykt i en av mina favoritfilmer Girl, Interrupted. Nu var vi duktiga psykfall och skötte oss bra även om jag blev barnsligt förtjust över utflykten och var uppspelt och sprang omkring och fnissade vid glassdisken.
Kommer sakna tjejerna i gruppen nu under sommaruppehållet men vi har bestämt att vi ska hitta på något i sommar. Får vänta och se om det blir mer eller mindre. Jag hoppas på att vi kommer ses en hel del för jag tycker att de är så underbara människor båda två. Hoppas att jag kommer trivas lika bra med de nya deltagarna som kommer efter sommaren.
Kenneth påpekade dock att jag inte borde kalla migsjälv psykfall, men jag påpekade att ibland måste man få "tugga" lite på sig själv för skoj skull för att komma igenom vardagen och tillhörande problematik. För att underlätta er vardag bjuder jag nu på den roande glassscenen från Girl, Interrupted som jag nämnde ovan. Rekommenderar er att se hela filmen om ni någon gång får chansen.

Nu sitter jag hemma och väntar på att padre ska komma med bilen som ska ta oss till Mora så vi kommer iväg snart så jag får vräka i mig min favorit pastasallad som jag har gjort som färdkost till alla. Är uppspelt och glad och tror att det kommer bli en lyckad midsommar för min del oavsett vädret eftersom jag kommer fira den med några av de mest älskvärda människor jag vet i en av de vackraste städerna jag vet. Glad midsommar på er!

Hon

Det är någonting speciellt med dig. Jag vet inte riktigt vad det är men när du hör av dig ler jag från öra till öra och skrattar åt allt du säger även när du inte försöker vara rolig. Så fort våra ögon möts blir jag varmare och gladare än innan och jag längtar alltid tills nästa gång vi ska ses. Lite som kärlek fast utan att vara kär. Har jag tur har jag en ny vän i dig. Har jag tur får jag vara vän med världens bästa tjej. Är fortfarande inte riktigt van att vara vän med en tjej.

"Damn! I wish I was a lesbian
Damn! I wish I was, and that you were, too
So I could fall in love with you"

Hopplöshet och likgiltighet.

Jag vet inte vad det är med mig, vad det är för fel på mig. Sover hela tiden igen. Fungerar i slowmotion mellan tupplurerna och vill bara lägga mig ner och somna om igen. Har ögonen stängda när jag promenerar för ögonlocken är så tunga. Hela kroppen är tung och värker av minsta lilla rörelse. Armarna vill hänga livlösa.
Gråten känns hopplösare, utan innehåll och mer frustrerad av vanligt. Trots ökad frustration orkar jag nästan inte inte bli arg. När jag väl blir arg orkar jag inte uttrycka det. Tanken finns i några sekunder men sedan känns det inte längre lönt besväret. Hopplösheten åter igen. Hopplöshet och likgiltighet är för tillfället de primära känslorna. Möjligen de ända känslorna.
Tjejen som både tröst- och belönings-äter dagligen har inte längre någon aptit. Gör det bra om jag får i mig ett mål mat om dagen. Ändå är inte vågen och vikten i närheten av så intressant som i vanliga fall. Maten är inte god. Maten får mig bara att må illa och bli om möjligt ännu tröttare. Tjejen som får panik om hon inte duschar varje dag tycker att det känns tröttsamt att kliva in i duschen på 3e oduschade dagen. Fullkomlig likgiltighet över det mesta.
Vad är det som händer med mig? Varför händer detta titt som tätt? Vad är det som drabbar mig flera gånger om året? Kan man vara vara bipolär utan manier? Vad är mani? Vad är depression? Är det här en depression? Möjligt, men vad gör jag då åt det?

Sommar planering

Har kommit fram till att det var en grov underdrift att jag bara skulle ha tid att gå på bio i sommar. Såg över mina resplaner för sommaren igår och upptäckte att det i stort sätt bara är tid för att komma hem packa och vända mellan en del trippar.
Redan nästa vecka börjar det med Midsommar firande i Mora med faderssidan av familjen, med världens bästa pojkvän som extra grädde på moset. Sedan hinner jag bara hem i några dagar så bär det iväg till Skottland den 26e. Hinner hem lagom tills månadsskiftet och där har jag tillsvidare nästan två veckor fria men en Stockholmstripps kommer möjligen klämmas in där. Någon dag plus minus den 16e juli bär det iväg till Öland roots festivalen. Därefter bli det en veckas vila och pojkväns mys innan nästa festival, Urkult, den 30e. Utöver det är det en handfull födelsedagar som ska firas, många bad som ska tas på soliga eftermiddagar och möjligen en extra Stockholms visit.
Känns rent av förskräckligt att vara ifrån älskade Woffsen så mycket i sommar. Spreciellt eftersom han sagt att han också tycker att det känns sumpigt. Han har iför sig inte semester förens den 25e, så han kommer ju ändå vara upptagen den mesta av tiden. Skulle vilja att han följde med mig till Urkult i alla fall eftersom hans semester börjat då men han har inte låtit så positivt inställd till de hittills. Kanske att han ändrar sig när han ser hur mycket jag kommer vara borta i sommar. Fast samtidigt ska jag ju vara hemma under hela hans semester förutom just Urkultshelgen så det går nog bra hur det än blir.

"When I’m gone, I promise
It’s gonna' be okay
Summer is gonna' take the pain away"

Saxat igen.

Börjar bli riktigt haj på att klippa mig själv nu. Fast håret är lite längre än det ser ut som på fotot. Sparade ett tunt lager underhår som jag kan ha utsläppt eller i hästsvans som på bilden. Tänkte två i ett och kände mig smart. Smart var jag tydligen också får nu känner jag mig snygg as hell. Möjligen ryker underhåret senare. Möjligen inte. Måste få lite rådgivning.

Biograf [grek. bios;liv och grafein;skriva]

Känns som om jag inte kommer hinna göra annat i sommar än att gå och se alla bra filmer som går på bio. Undra hur många miljoner plus biograferna och videoteken går efter nya ipred-lagen. Det blir väldigt mycket minus i min plånbok i alla fall.
Bara den här veckan blir det 3 filmer. Såg I love you, man med älsklingen och Patrik i fredags. Coraline bjuder sambo Lovisa på, med sina födelsedagsbiljetter hon fått av mig, i veckan. Avslutar till helgen med en till komedi, Hangover, återigen med Woffsen och Patrik. Sedan har vi Änglar och Demoner som jag sagt jag ska se i veckor, möjligen månader och Hunger som jag bara måste se.
Som tur är är några av mina mest efterlängtade premiärer lite bättre utpridda över det kommande året. Då talar jag om Harry Potter och halvblodprinsen, New Moon och Tim Burtons tolkning av Alice i Underlandet.

Behöver jag påpeka att jag röstar pirat.

...och den fula flugan flög.

Drog ut på allt in i det sista men lyckades till sist beställa flygbiljetter igår från sängkanten innan läggdags. Så den 26e juni bär det iväg till Skottelandet för min del men kommer hem redan den 1a juli igen. Kan inte lämna Woffsen i Svearike länge än så utan att avlida. På honom låter det ungefär likadant. Det kan dock vara lite skönt att sakna ibland, men framför allt att bli saknad.
Lyckades hitta en reskamrat också, en gemensam vän till mig och Evelina som också funderat länge på att åka ut till ön. Så nu slipper vi läskiga bussbyten i ensamhet båda två. Med lite extra tur kanske vi inte behöver åka buss alls eftersom mitt sökande efter resekamrat slutade i att även Mattias blev intresserad av att hälsa på en vän till honom som också bor i Edinburgh. Mattias är nämligen en såndär vuxen typ som har egen bil och är vi tre stycken som delar på både bensin och långtidparkeringen blir det både mycket billigare och mer praktiskt än bussåkning. Håll tummarna!

Flyg fula fluga flyg...

Är i restankar men ångesten trycker i bakgrunden och försöker få mig ur balans genom att sparka undan mina fötter och kliva mig på hälarna. Idag är det tredje dagen gillt jag sitter på ryanair´s hemsida och muspekaren darrar över beställningsknappen. Jag är öm och sårig av allt trampande.
Vad är då planen? En av mina bättre vänner Evelina har under en tid bott och arbetat i Skottland. Redan innan hon for sin kos var det tal om att jag självklart skulle komma och hälsa på. För att träffa henne såklart men kanske främst för att få se det underbara landet. Inte för att hon inte är massor massor massor värd i sig själv, utan för att hon helt enkelt kommer hem i sinom tid och det kan vara ända chansen att besöka Skottland med gratis boende och det trevligaste tänkbara sällskapet.
Vad är då problemet? Jag måste tyvärr säga problemen i plural. Jag har sedan jag var väldigt liten och skulle börja åka buss själv till skolan haft en obefogad skräck för att prata med busschaufförer. Detta har utvecklats till en bussskräck i allmänhet. Inte ur socialfobi synvinkel, jag kan sitta och trängas med hur mycket människor som helst och till&med tala med dem om jag blir tilltalad. Så länge jag inte behöver ställa några frågor eller be om hjälp. Det är där det första problemet ligger.
Det andra problemet är att jag aldrig har rest själv eller varit på Stockholms cityterminal eller på någon flygplats över huvudtaget utan att ha blivit lejd och styrd av någon vart jag ska gå. Bekvämt men inte så lärorikt. Jag är med andra ord livrädd för att inte hitta rätt hållplatser och gater inom den tidsmarginal jag kommer ha (som kommer vara löjligt lång eftersom jag behöver flera timmars säkerhetsmarginal för att ens våga sätta mig på bussen från Sundsvall).
Problemen kanske inte hade varit så katastrofala var för sig men tillsammans blir det kaos. Skräckscenariot är att jag kliver ur bussen i Stockholm, ser mig omkring och inte ser någon flygbuss, inte vågar gå åt varken höger eller vänster eftersom det kan vara åt "fel håll", inte vågar fråga någon om vägen utan istället står still på busshållplatsen jag klivit av på och panikslaget låtsas som ingenting tills tiden runnit ut. Inget Skottland för mig.
Möjligen har jag en bra dag just den dagen och springer lyckligt och yrigt omkring och pratar med vem som helst om vad som helst och ställer frågor jag inte ens behöver för att hålla igång långa livfulla konversationer med främlingar. Vågar man beställa och chansa att det löser dig? Att mitt humör håller sig i schakt, att jag hittar dit jag ska utan problem eller att jag faktiskt vågar be om hjälp om olyckan skulle vara framme. Man vet aldrig med mig.