Keeping my fingers crossed when I´m dreaming.

Jag har börjar sova igen. Jävligt tungt men lagom mycket. Är inte ens uppe och kissar efter att jag har lyckas somna in, bara 4-5 gånger innan jag gör det och ligger och myser i sängen med en god bok, spännande serie eller bra film.
Drömmer som bara den gör jag dock. Långa och krångliga drömmar, med problem jag måste lösa, som jag är helt övertygade om är sanna ända tills jag plötsligt vaknar av väckarklockan. Ändå är första tanken "oj hur hamnade jag här" snarare "jaha det var bara en dröm". Verklighets nivån på drömmarna gör mig osäker på sanningsvärdet.
Tänker inte berätta vad jag drömde inatt. Det var inte en mardröm men den var hemsk nog ändå. Tänker avvakta och se om den slår in. Gör den det kommer jag nog dessvärre skylla det på mig själv eftersom det var min hjärna som hittade på det. Men ni kan i alla fall inte klandra mig så länge ni inte vet vad den handlade om.

Keeping my fingers crossed.
Hoping you´ll live trough this.

Släkten är värst på bästa sätt.

Idag har jag kurerat mitt dåliga humör med familjesällskap och god mat. Kusinerna på faderssidan kom förbi och jag var värdinna för första gången någonsin och sprang runt och skar upp päron och kokade te och kaffe. Kände mig duktig, vuxen och helt normal.
Mycket snack om framtiden blev det då flera av oss var sugen på att börja plugga igen. Jag känner mig riktigt pepp för att utföra någon förändring i livet. Barnskötare, Socionom, Hemmafru, Förskolelärare eller Webbdesigner. Drömyrkeslistan kan göras lång. Det känns dags att ta tag i sitt liv. Det känns som om jag har gått här och sölat för länge nu. I flera månader har både kropp och själ bönat och bett om att få någonting att sysselsätta sig med på dagarna. Aktivera mig!
Jag ska väll ändå vara försiktig och inte ta i så jag spricker nu. Det brukar vara lite av min grejj att överdosera när jag väl ska genomföra någonting jag tycker är givande. Parktiken genom kommunen som börjar närma sig nu känns iallafall så välkommen som den någonsin kan bli. Så det blir lite dragisfröken på prov av mig till att börja med.

Löjliga familjen. <3

Ska ärligheten fram så känns det som det inte blivit någon sorgsenhet ikväll och framöver även om jag inte haft sånt ypperligt sällskap ikväll. Lyckades nämligen stryka anledning nummer ett till sveda och verk och listan över bekymmer idag. Känner redan nu att jag kommer kunna sova som en liten bebis inatt. Det var flera veckor sedan sist. Hoppas på lugna veckor ett tag fram över.

Tears don´t kill.

Ibland måste man bara få väta kudden med tårar hela natten och ringa och skicka dramatiska sms till människor man älskar och behöver fast det är långt efter läggdags. Så är det bara. Inget att skämmas över. Ibland har man till&med sina anledningar som just nu.
Baby ringde upp sömngrumlig och nervös på rösten mitt i natten. Ringde nu på morgonen med och frågade om jag fortfarande kände mig ensam och ville ha sällskap. Han insisterade också på att ringa igen senare idag. Jag sa att det inte behövdes, för det gör det inte, men han ville ringa ändå och det gör mig obeskrivligt glad.

Älskling, kom alltid ihåg att jag är en överlevare.
Kom alltid ihåg att jag älskar dig & alltid finns här.

Discofever.

Ibland händer det bara för mycket för att man ska kunna göra eller ens fokusera på en sak i taget. Behandlings assistent Kenneth sa att jag måste leva mitt liv mer som en spotlight och sluta vara som en discokula. Sluta att flimrande och ofokuserat låta tankarna fara omkring upp&ner, ut&in, nu&då och från det ena till det andra. Utan istället stanna i nuet och rikta min uppmärksamhet på en sak i taget tills jag är färdig med det. Är det någonting som inte går att ändra på, lösa eller inte kan bli "färdigt" så släpp det. Kenneth är inte särskilt dum. Jag däremot är väldigt trött på att bete mig dumt. Speciellt när han lägger upp det så självklart. Dumma disco jag.

Följ min blogg med bloglovin

Tid för mig själv, utan mig.

Det värsta med att inte kunna somna är överskottet av tid för sig själv. Jag är så less på mitt eget tjat och gnat som går runt runt runt inuti huvudet timme efter timme. Jag vill bara hålla andan tills huvudet spräcks och alla överanalyserade tankeslingor som trängs där inne rinner över kanten. Jag står inte ut med mig själv. Jag är så fruktansvärt ointressant och ostimulerande att leva med så att jag sätter mig själv i halsen på mig själv.
Jag avundas er kära vänner, som jag älskar oerhört mycket, som kan ta er tid ifrån mig ibland. Inte ringa på några dagar då ni själva är trötta eller be om att få skuta upp ett möte när någonting annat dykt upp. Jag förstår verkligen att ni behöver det och skulle aldrig missunna er att ta den tid ni behöver för att orka med att vistas i mitt kvävande tankelandskap stundvis. Men jag kan ändå inte låta bli att vara avundsjuk. Avundsjuk på att ni som ändå faktiskt tycker om mig får vila upp er från min tärdhet emellan åt medan jag som inte ens tycker gott om mig överhuvudtaget ständigt måste ha mig själv närvarande. Det värsta är nog att jag tycker ännu sämre om mig för att jag tänker så.

Följ min blogg med bloglovin

Resume

Don´t have that much to say. Ibland lyckas man med livet ibland misslyckas man. Ibland händer det lyckliga saker ibland olyckliga. I helgen har det varit en kopp av både och. Ingenting att grubba över. Borsta av dig smutsen, res dig upp igen, bit ihop och glöm inte att se glad ut. Det är bara att gå vidare och försöka igen. Det finns inga andra allternativ.

"Razors pain you;
Rivers are damp;
Acids stain you;
And drugs cause cramp.
Guns aren't lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
You might as well live."

Dorothy Parker

Sömnlös men inte drömlös.

Sömlösa nätter leder till att jag bara ligger där. Alldeles nära, alldeles tätt intill, någon näst intill allt. Lyssnar till trygga, tunga andetag medan hans bröstkorg jobbar sig uppåt, jobbar sig ned under mina frusna händer. Synkroniserar min andning så att den passar din & känner mig som ett med dig. Sällan känner jag mig så nära dig, samtidigt som du är så långt borta.
Ibland skrämmer det mig när folk somnar in. Komplexet av att känna sig helt ensam med någon så nära kan paralysera mig. Men du känns alltid närvarande även i din drömvärld. Där du sover du sött och varmt. Värmer mig, som nästan aldrig är mer än ljummen till temperaturen. Du är min dröm.

I dream about your happy face
when your lips touches my skin.
I dream about it night and day.
I dream so much that i cant think.

Hjärna F11 säger: Neeejje!

Mina dagar just nu går ut på att kliva upp, försöka ta något för sig och inte somna om igen. Min hjärna går konstant "Jag skriver blogg, det blir kul" Jag slår mig ner vid datorn. Loggar in på blogger och hjärnan skriker "Neeejje!", ger mig hjärtklappning och stryper all lust jag hade att skriva över huvudtaget. Samma visa med det mesta. Så lusten saknas inte. Det är förmågan till utförande som har blivit bandlyst av min prepubertala småunge till skalle. Så fortsätter hela dagen.
"Jag steker ägg till frukost, åh vad gott!" plockar fram stekpannan. Hjärnan skiker "Nejje, ligg i sängen istället!" Klockan tickar på. "Jag vet, jag ringer en kompis så jag slipper vara ensam" skickar iväg ett sms. Hjärnan skriker "Neeejje! Säg att du är trött, det är ju sant!" Hon slutar inte tjuta som en siren förens jag gör henne nöjd. "Jag går på macken och unnar mig något gått" och skriker "Men nej nej nej!" i timmar innan jag lyckas komma iväg. Hur jag övertalade henne är en annan historia.
Sedan när klockan närmar sig kvällning och jag äntligen får lägga mig ner är jag helt uppstressad. Jag funderar, vrider och vänder. Känslan av att någon är fel hänger över mig. Känslan av att något måste fixas flyter omkring i hjärnbalken. Inbillningar som att ingen egentligen tycker om mig, men anstränger sig för att tycka om mig lite eftersom det tycker synd om mig biter sig fast. Konstateranden som att det inte finns någon anledning att älska mig mer än någon annan, att välja mig före någon annan, inge anledning att stanna hos mig om man kan gå någonannanstarns. Jag ringer upp älskling ber honom säga "det", tigger om bekräftelse, är krävande. Nej... är kvävande som bara jag kan.
Jag vill veta vad det här är som händer i mitt huvud just nu. Jag grubblar mig galen av allt tvivel. Är jag på väg in i depressions period igen? Är det tvångstankar? Kan borderline yttra sig såhär? Är jag störd? Är det jag tänker sant? Håller jag bara på att bli förkyld? Håller jag på att tappa det helt? Överdriver jag bara? Lurar jag mig själv? Får jag be om hjälp? Vem ber jag om hjälp?

Nu är dansen din.

Jag vill lägga mig själv åt sidan igen. Per automatik vill jag gömma undan mig själv till fördel för någon annan som är speciell. Det är mycket lättare att välja bort sig själv och skicka över styrspaken till någon annan. Låta sig gå på tomgång. Varför inte autopilot? Låta dig styra ditt eget liv och ta med mig på vägen. Gör alla mina val. Ta alla mina beslut. För jag är trött nu.
Inte behöva ta ansvar för sitt eget liv. Inte behöva styra över sitt eget liv. Att sluta göra egna val betyder att inte längre behöva slåss med sig själv. Att ge bort sin fria vilja blir till lugn&ro. Låter mig somna småleende på nätterna. Jag skulle aldrig tvivla på att du gör rätt val så som jag alltid tvivlar på mig själv.
Jag får inte ta den enkla vägen. Jag måste hålla mig på språng och redo för egna val i alla former och färger. Även om du kan lätta bördan just nu kan du inte alltid vara där. Den enkla vägen blir den svåra, den svåra vägen blir den enkla. Styr mig, styr mig inte. Inget duger. Ingenting är enkelt.
Bjuder avslutningsvis på lite svammel från 05.
Ingenting förändras verkar det som.
Inte i mitt liv. Inte i mig.

Älskling, nu är dansen din.
förför henne vart du vill.
ni virrvlar stilla omkring.
till melodin och hysterin.

hon följer alla dina steg
men du för och hon flyr.
Det är synd att du är blind.
men du sköter dig fint.

Borderlinehat

"Deras känslor är snarare affekter,
de är intensiva men saknar djup"
En beskrivning av borderline. >_<

Så fort jag söker information om Emotinellt instabil personlighets störning möts jag alltid av ett förbluffande antal sidor, bloggar och trådar som osar av borderlinehat. Citaten som följer är saxade från två olika diskussioner på flashbacks forum med rubrikerna "Hur hantera en tjej med borderline?" och "Ett hugg med borderline". Dessa två är dessutom bara ett nålstick av 100tals liknande diskussioner på webbens alla forum.

"Hon kommer aldrig bli frisk och du kan inte hjälpa henne, bara så du vet förutsättningarna. Har själv 5 års erfarenhet av en sån relation, mitt tips...spring"

"Jag håller med ovan. Spring för livet för helvete du har ingen aning om vad du har att göra med.
Glöm allt vad som heter "henne" och sköt ditt. Så hur vet jag det? jobbat med psykvården i 12 år."

"Borderlinepersoner utvecklar sublim teknik i att veta vilka "knappar att trycka på". Hot i olika former är inte ovanligt, särskilt i konfliktsituationer. Borderline andas nästan psykopati och sadism stundtals."

"Har en kompis som jobbat inom psykvården under flera år och hon säger att borderline-patienterna är de absolut värsta att ha med att göra. De har väldiga humörsvängningar, pendlar mellan att vara hur gulliga som helst till att bli extremt aggressiva. Återkommande är ständiga självmordsförsök i jakten på uppmärksamhet... Mitt råd är således att om du vill leva ett harmoniskt och lyckligt liv så bör du avsluta det du påbörjat ganska så omgående."

"jag kan bara instämma i vad övriga skribenter har skrivit tidigare i tråden - stay away. man måste vara en väldigt speciell människa (nästintill självplågare) om man vill vara ihop med en som lider av borderline."

Denna form av häxjakt som går att hitta i de flesta diskutionsforum på internet grundar sig för det mesta i ren okunskap eller ibland hämd på specifika personer. Därför lägger jag inte särsilt stor vikt vid trådarna eftersom internet faktiskt är och kommer förbli fans of hetsmotfolkgrupps klubblokal. Jag håller bara tummarna för att det är så få som möjligt som läser de självutnämnda experternas inlägg som sväljer smutskastningen med hull och hår.
Något som däremot gör mig riktigt förbannad är när jag ser samma form av svartmålning på hemsidor som verkar drivas av någorlunda seriösa föreningar, företag, tidningar och liknande. Citaten i topp är taget från en stödgrupp för kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Behöver jag tillägga att BPD också är vanligast i just den målgruppen. Nu verkar det som att de just på deras sida är tänkt som en beskrivning av de män som dessa kvinnor ska "akta" sig för och varningstecken de ska leta efter. Alltihop blir så fruktansvärt bakvänt då borderline är över 3 gånger så vanligt hos kvinnor. Undra hur många av de som sökt stöd hos föreningen som egentligen har känns sig mer stjälpta än hjälpta av den informations sidan.
Texten är fruktansvärt vinklad och beskriver bara en liten del av de människor som lider av borderline personlighetsstörning, som är en fruktansvärt bred sjukdom som yttrar sig på tusentals olika sätt. Det vanligaste är dessutom att man utsätter sig själv för betydligt mer lidande än vad man utsätter andra för och många av oss har snarare för mycket empati än för lite. Det känns som ovetande inte är en giltig förklaring i de fallen. Det känns som det i det här fallet finns ett ansvar av att hålla sig informerad.
Kom även att tänka på ett Ugly Betty avsnitt jag såg då en tjej flippade ur och skulle döda Betty eftersom hon jobbade som Daniel sekreterare. Vilket gjorde henne mycket svartsjuk. Hon hade även försökt dödat sin ex pojkväns sekreterare men råkat dödat honom istället i en mordbrand. Anledning enligt serien; Hon hade borderline personlighetsstörning och glömt att ta sina mediciner. Tack TV för att ni inte sprider fördomar. Nu är det tack för mig för idag.

Mina känslor är känslor.
Ingenting annat.