Tears don´t kill.

Ibland måste man bara få väta kudden med tårar hela natten och ringa och skicka dramatiska sms till människor man älskar och behöver fast det är långt efter läggdags. Så är det bara. Inget att skämmas över. Ibland har man till&med sina anledningar som just nu.
Baby ringde upp sömngrumlig och nervös på rösten mitt i natten. Ringde nu på morgonen med och frågade om jag fortfarande kände mig ensam och ville ha sällskap. Han insisterade också på att ringa igen senare idag. Jag sa att det inte behövdes, för det gör det inte, men han ville ringa ändå och det gör mig obeskrivligt glad.

Älskling, kom alltid ihåg att jag är en överlevare.
Kom alltid ihåg att jag älskar dig & alltid finns här.

Discofever.

Ibland händer det bara för mycket för att man ska kunna göra eller ens fokusera på en sak i taget. Behandlings assistent Kenneth sa att jag måste leva mitt liv mer som en spotlight och sluta vara som en discokula. Sluta att flimrande och ofokuserat låta tankarna fara omkring upp&ner, ut&in, nu&då och från det ena till det andra. Utan istället stanna i nuet och rikta min uppmärksamhet på en sak i taget tills jag är färdig med det. Är det någonting som inte går att ändra på, lösa eller inte kan bli "färdigt" så släpp det. Kenneth är inte särskilt dum. Jag däremot är väldigt trött på att bete mig dumt. Speciellt när han lägger upp det så självklart. Dumma disco jag.

Följ min blogg med bloglovin

Tid för mig själv, utan mig.

Det värsta med att inte kunna somna är överskottet av tid för sig själv. Jag är så less på mitt eget tjat och gnat som går runt runt runt inuti huvudet timme efter timme. Jag vill bara hålla andan tills huvudet spräcks och alla överanalyserade tankeslingor som trängs där inne rinner över kanten. Jag står inte ut med mig själv. Jag är så fruktansvärt ointressant och ostimulerande att leva med så att jag sätter mig själv i halsen på mig själv.
Jag avundas er kära vänner, som jag älskar oerhört mycket, som kan ta er tid ifrån mig ibland. Inte ringa på några dagar då ni själva är trötta eller be om att få skuta upp ett möte när någonting annat dykt upp. Jag förstår verkligen att ni behöver det och skulle aldrig missunna er att ta den tid ni behöver för att orka med att vistas i mitt kvävande tankelandskap stundvis. Men jag kan ändå inte låta bli att vara avundsjuk. Avundsjuk på att ni som ändå faktiskt tycker om mig får vila upp er från min tärdhet emellan åt medan jag som inte ens tycker gott om mig överhuvudtaget ständigt måste ha mig själv närvarande. Det värsta är nog att jag tycker ännu sämre om mig för att jag tänker så.

Följ min blogg med bloglovin

Resume

Don´t have that much to say. Ibland lyckas man med livet ibland misslyckas man. Ibland händer det lyckliga saker ibland olyckliga. I helgen har det varit en kopp av både och. Ingenting att grubba över. Borsta av dig smutsen, res dig upp igen, bit ihop och glöm inte att se glad ut. Det är bara att gå vidare och försöka igen. Det finns inga andra allternativ.

"Razors pain you;
Rivers are damp;
Acids stain you;
And drugs cause cramp.
Guns aren't lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
You might as well live."

Dorothy Parker

Sömnlös men inte drömlös.

Sömlösa nätter leder till att jag bara ligger där. Alldeles nära, alldeles tätt intill, någon näst intill allt. Lyssnar till trygga, tunga andetag medan hans bröstkorg jobbar sig uppåt, jobbar sig ned under mina frusna händer. Synkroniserar min andning så att den passar din & känner mig som ett med dig. Sällan känner jag mig så nära dig, samtidigt som du är så långt borta.
Ibland skrämmer det mig när folk somnar in. Komplexet av att känna sig helt ensam med någon så nära kan paralysera mig. Men du känns alltid närvarande även i din drömvärld. Där du sover du sött och varmt. Värmer mig, som nästan aldrig är mer än ljummen till temperaturen. Du är min dröm.

I dream about your happy face
when your lips touches my skin.
I dream about it night and day.
I dream so much that i cant think.

Hjärna F11 säger: Neeejje!

Mina dagar just nu går ut på att kliva upp, försöka ta något för sig och inte somna om igen. Min hjärna går konstant "Jag skriver blogg, det blir kul" Jag slår mig ner vid datorn. Loggar in på blogger och hjärnan skriker "Neeejje!", ger mig hjärtklappning och stryper all lust jag hade att skriva över huvudtaget. Samma visa med det mesta. Så lusten saknas inte. Det är förmågan till utförande som har blivit bandlyst av min prepubertala småunge till skalle. Så fortsätter hela dagen.
"Jag steker ägg till frukost, åh vad gott!" plockar fram stekpannan. Hjärnan skiker "Nejje, ligg i sängen istället!" Klockan tickar på. "Jag vet, jag ringer en kompis så jag slipper vara ensam" skickar iväg ett sms. Hjärnan skriker "Neeejje! Säg att du är trött, det är ju sant!" Hon slutar inte tjuta som en siren förens jag gör henne nöjd. "Jag går på macken och unnar mig något gått" och skriker "Men nej nej nej!" i timmar innan jag lyckas komma iväg. Hur jag övertalade henne är en annan historia.
Sedan när klockan närmar sig kvällning och jag äntligen får lägga mig ner är jag helt uppstressad. Jag funderar, vrider och vänder. Känslan av att någon är fel hänger över mig. Känslan av att något måste fixas flyter omkring i hjärnbalken. Inbillningar som att ingen egentligen tycker om mig, men anstränger sig för att tycka om mig lite eftersom det tycker synd om mig biter sig fast. Konstateranden som att det inte finns någon anledning att älska mig mer än någon annan, att välja mig före någon annan, inge anledning att stanna hos mig om man kan gå någonannanstarns. Jag ringer upp älskling ber honom säga "det", tigger om bekräftelse, är krävande. Nej... är kvävande som bara jag kan.
Jag vill veta vad det här är som händer i mitt huvud just nu. Jag grubblar mig galen av allt tvivel. Är jag på väg in i depressions period igen? Är det tvångstankar? Kan borderline yttra sig såhär? Är jag störd? Är det jag tänker sant? Håller jag bara på att bli förkyld? Håller jag på att tappa det helt? Överdriver jag bara? Lurar jag mig själv? Får jag be om hjälp? Vem ber jag om hjälp?

Nu är dansen din.

Jag vill lägga mig själv åt sidan igen. Per automatik vill jag gömma undan mig själv till fördel för någon annan som är speciell. Det är mycket lättare att välja bort sig själv och skicka över styrspaken till någon annan. Låta sig gå på tomgång. Varför inte autopilot? Låta dig styra ditt eget liv och ta med mig på vägen. Gör alla mina val. Ta alla mina beslut. För jag är trött nu.
Inte behöva ta ansvar för sitt eget liv. Inte behöva styra över sitt eget liv. Att sluta göra egna val betyder att inte längre behöva slåss med sig själv. Att ge bort sin fria vilja blir till lugn&ro. Låter mig somna småleende på nätterna. Jag skulle aldrig tvivla på att du gör rätt val så som jag alltid tvivlar på mig själv.
Jag får inte ta den enkla vägen. Jag måste hålla mig på språng och redo för egna val i alla former och färger. Även om du kan lätta bördan just nu kan du inte alltid vara där. Den enkla vägen blir den svåra, den svåra vägen blir den enkla. Styr mig, styr mig inte. Inget duger. Ingenting är enkelt.
Bjuder avslutningsvis på lite svammel från 05.
Ingenting förändras verkar det som.
Inte i mitt liv. Inte i mig.

Älskling, nu är dansen din.
förför henne vart du vill.
ni virrvlar stilla omkring.
till melodin och hysterin.

hon följer alla dina steg
men du för och hon flyr.
Det är synd att du är blind.
men du sköter dig fint.

Borderlinehat

"Deras känslor är snarare affekter,
de är intensiva men saknar djup"
En beskrivning av borderline. >_<

Så fort jag söker information om Emotinellt instabil personlighets störning möts jag alltid av ett förbluffande antal sidor, bloggar och trådar som osar av borderlinehat. Citaten som följer är saxade från två olika diskussioner på flashbacks forum med rubrikerna "Hur hantera en tjej med borderline?" och "Ett hugg med borderline". Dessa två är dessutom bara ett nålstick av 100tals liknande diskussioner på webbens alla forum.

"Hon kommer aldrig bli frisk och du kan inte hjälpa henne, bara så du vet förutsättningarna. Har själv 5 års erfarenhet av en sån relation, mitt tips...spring"

"Jag håller med ovan. Spring för livet för helvete du har ingen aning om vad du har att göra med.
Glöm allt vad som heter "henne" och sköt ditt. Så hur vet jag det? jobbat med psykvården i 12 år."

"Borderlinepersoner utvecklar sublim teknik i att veta vilka "knappar att trycka på". Hot i olika former är inte ovanligt, särskilt i konfliktsituationer. Borderline andas nästan psykopati och sadism stundtals."

"Har en kompis som jobbat inom psykvården under flera år och hon säger att borderline-patienterna är de absolut värsta att ha med att göra. De har väldiga humörsvängningar, pendlar mellan att vara hur gulliga som helst till att bli extremt aggressiva. Återkommande är ständiga självmordsförsök i jakten på uppmärksamhet... Mitt råd är således att om du vill leva ett harmoniskt och lyckligt liv så bör du avsluta det du påbörjat ganska så omgående."

"jag kan bara instämma i vad övriga skribenter har skrivit tidigare i tråden - stay away. man måste vara en väldigt speciell människa (nästintill självplågare) om man vill vara ihop med en som lider av borderline."

Denna form av häxjakt som går att hitta i de flesta diskutionsforum på internet grundar sig för det mesta i ren okunskap eller ibland hämd på specifika personer. Därför lägger jag inte särsilt stor vikt vid trådarna eftersom internet faktiskt är och kommer förbli fans of hetsmotfolkgrupps klubblokal. Jag håller bara tummarna för att det är så få som möjligt som läser de självutnämnda experternas inlägg som sväljer smutskastningen med hull och hår.
Något som däremot gör mig riktigt förbannad är när jag ser samma form av svartmålning på hemsidor som verkar drivas av någorlunda seriösa föreningar, företag, tidningar och liknande. Citaten i topp är taget från en stödgrupp för kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Behöver jag tillägga att BPD också är vanligast i just den målgruppen. Nu verkar det som att de just på deras sida är tänkt som en beskrivning av de män som dessa kvinnor ska "akta" sig för och varningstecken de ska leta efter. Alltihop blir så fruktansvärt bakvänt då borderline är över 3 gånger så vanligt hos kvinnor. Undra hur många av de som sökt stöd hos föreningen som egentligen har känns sig mer stjälpta än hjälpta av den informations sidan.
Texten är fruktansvärt vinklad och beskriver bara en liten del av de människor som lider av borderline personlighetsstörning, som är en fruktansvärt bred sjukdom som yttrar sig på tusentals olika sätt. Det vanligaste är dessutom att man utsätter sig själv för betydligt mer lidande än vad man utsätter andra för och många av oss har snarare för mycket empati än för lite. Det känns som ovetande inte är en giltig förklaring i de fallen. Det känns som det i det här fallet finns ett ansvar av att hålla sig informerad.
Kom även att tänka på ett Ugly Betty avsnitt jag såg då en tjej flippade ur och skulle döda Betty eftersom hon jobbade som Daniel sekreterare. Vilket gjorde henne mycket svartsjuk. Hon hade även försökt dödat sin ex pojkväns sekreterare men råkat dödat honom istället i en mordbrand. Anledning enligt serien; Hon hade borderline personlighetsstörning och glömt att ta sina mediciner. Tack TV för att ni inte sprider fördomar. Nu är det tack för mig för idag.

Mina känslor är känslor.
Ingenting annat.

Svart&vit

"Borderline-personlighetsstörning (ungefärlig betydelse: gränsland) i dagligt tal endast borderline [bo:ɖɘɭajn], är en personlighetsstörning som utmärks av svårigheter att hantera känslor, extremt svart-vitt tänkande och turbulenta mellanmänskliga förhållanden."
Oftast när man läser om borderline, pratar med vårdpersonal eller med folk i allmänhet om BPD så är det mycket fokus vid det svartvita tänkandet. Att personer med borderline ser allt i svart eller vitt och saknar andra nyanser där emellan. För att ta ett exempel ur de diagnostiska kriterierna för borderline-personlighetsstörning; "mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering". Samma skiftningar finns också ofta i bilden av oss själva. Känslorna och sättet känslorna visas på kan också tendera till att vara mycket allt eller inget. Ibland blir jag euforisk av småsaker medan saker som andra skulle uppfatta väldigt starkt, just då, inte rör mig i ryggen
Jag ser mig själv som svartvit i den bemärkelsen att alltid reagerar och känner till hundra procent. Jag ser mig inte som svartvit i den bemärkelsen att jag bara tänker i antingen svart eller vitt. Visst det händer ibland, men för det mesta ar mina tankegångar svart och vita på samma gång. Jag upplever inte saker som bra eller dåliga från den ena stunden till den andra utan bra och dåligt på samma gång. Då menar jag inte på det självklara sättet att allt har bra och dåliga sidor utan som vanligt fullt ut. Helt bra och helt dåligt..
Jag tänker ständigt positivt och negativt, känslomässigt och förnuftigt, svart och vitt på samma gång. Detta skapar en konstant splittring i mig som gör att jag har svårt att spontant känna vad jag egentligen tycker om en händelse eller person utan verkligen måste leta mig igenom lager efter lager av svarta och vita blad innan jag har en chans att komma fram till min egen sanning. Det tar ofantligt mycket tid och kraft att ständigt ha ett brottningsmatch mellan motpoler innanför skallbenet. Speciellt eftersom världen egentligen inte är svartvit. Varken team optimist eller team pessimist kommer att få riktigt rätt hur länge jag än vrider och vänder. Så i slutändan vet jag fortfarande inte mer om vad jag egentligen vill eller känner. Fighten fortsätter.
Så visst jag tänker svartvitt, men inte svart eller vitt. Jag vet inte hur många andra med borderlineproblematik som läser min blogg men ni som gör det får gärna berätta om hur erat svartvita tänkande "fungerar". Antingen i en kommentar eller kanske ni känner för att skriva ihop ett eget inlägg på temat och sedan posta en länk till mig. Är ni som jag är mer svart&vita eller om ni är mer skiftande än splittrade? Kanske är det vanligare att man känner precis såhär som jag gör. Kanske jag inte har den svartvita delen i borderline har utan kanske min splittring kommer från något helt annat. Jag har ingen aning. Skriv gärna. <3

Inte ett nytt år utan en ny dag.

Nu kanske ni är lite stötta för att jag till skillnad från alla era andra favoritbloggare skippade att önska er ett "Gott Nytt År". Anledningen till det är att jag tycker att hela nyårs hajpen är helt galen. Om någonting kommer att bli till det bättre eller sämre i ens liv har ingenting med årsskiftet att göra. Därför vill jag inte heller lägga någon vikt på just det nya "fresha" året. Att göra det skulle bara bli en ny stressfaktor i mitt liv som skulle börja ticka på som en bomb av dåligt mående när månaderna börjar rulla inåt på det nya "fantastiska" året utan någon förändring i livssituationen. Hoppas ni ursäktar mig.
Nyårsfesten blev i alla fall lyckad. Tog bussen upp till Naksta i goda vänners sällskap. Väl där var det inte så mycket som hände. Jag fick ångest över att det inte var så dragit och började nojja på om jag kanske missade någon bättre fest. Detta ledde till att min näsa också fick ångest och började spruta näsblod. Strax efter det började det dock droppa in folk och alkoholen började ta ut sin rätt inne i mig så jag blev fnittrig, snygg och social som bara jag kan vara.
Kvällens crescendo utspelades på balkongen sekunderna efter tolvslaget då vi i godan ro beundrade alla fyrverkerier och ett guldskinande stjärnskott skjuter rätt in på balkongen och träffar Jonas mitt i pannan. Ingen skada skedd förutom den hysteri som utbröt och den salva av gapflabb som följde. Efter det var konstigt nog all ångest borta och kvällen gjord. Jag borde chocka mig själv oftare.

"Bang bang, I shot you down
Bang bang, you hit the ground
Bang bang, that awful sound
Bang bang, I used to shoot you down"

Sonny Bono