Open heart surgery.

Seperate soul from body. Carefully pick your heart out.
Get your hands all bloody. Hold your breath & dont doubt.
Feel the numbness, feel the stangeness & feel the pain.
Then just don´t let anyone be by your side, ever again.

3mån28dagar,
ett antal timmar,
ett antal minuter,
ett antal sekunder
2hundradelar.

Det är inte jag som är störd. Det är ni som stör mig.

Går och väntar månad efter månad på att ett mail från Dr. "Personlighets störning" Bävergren. Har tydligen fått en tid som jag missat i början av Juni eftersom att posten inte kommit fram och det känns surt surt surt sa räven.
Nu väntar jag på att hans semester ska ta slut och att han ska komma ihåg mig och skicka ett nytt brev som förhoppningsvis kommer fram denhär gången. Blir ju säkert trassel med min adressändring eller något annan roligt. Fy i helvete vad jag är possitiv.
För att fördriva den obehagande ovetande tiden som går mig på nerverna så att jag går alla runt omkring mig på nerverna provade jag två olika personlighets störings test jag hittade på webben. Både är förenklade och förkortade versioner av ett av de verktyg Dr. Bävergren (och andra Psykologer) använder för att fastställa personlighets störningar.
Skulle vara super duper om någon som ser dethär får lust att göra båda eller något av testen nedan och postar en ctrl+c på sina resultat i en kommentar på inlägget och skriva till om de har, tror att de har eller inte har någon form av personlighetsstörning. För jag tycker att mina resultat känns lite för höga och breda för att jag ska bli riktigt övertygad.

Personality Disorder Test Results Paranoid |||||||||||||||||| 74% Schizoid |||||||||||| 50% Schizotypal |||||||||||||| 54% Antisocial |||||||||||||| 58% Borderline |||||||||||||||||||| 86% Histrionic |||||||||||||||| 62% Narcissistic |||||||||||| 50% Avoidant |||||||||||||||| 70% Dependent |||||||||||||| 58% Obsessive-Compulsive |||||||||||||||| 62%

Take Free Personality Disorder Test
personality tests by similarminds.com

Disorder	Rating
Paranoid:	Very High
Schizoid:	Moderate
Schizotypal:	Moderate
Antisocial:	High
Borderline:	Very High
Histrionic:	Moderate
Narcissistic:	Very High
Avoidant:	Very High
Dependent:	Very High
Obsessive-Compulsive:	High
-- Personality Disorder Test -- -- Personality Disorder Information --

The war, the war, the war.

Sökte upp en tjej som jag var sjukt imponerad av i högstadiet. Guess what? Fortfarande sjukt imponerad. Blir så sjukt avundsjuk på multitalangmänniskor när man själv bara sitter och är lite halvdann på allt. Gisela målar, klottrar, skriver, spelar, sjunger, fotar, filmar & syr helt sjukt bra. Galna Gisela!

Jag är inspirerad.
Jag vill inspirera.

Tackbrev till Socialtjänsten

Grattulerar socialtjänsten i Sundsvalls kommun ni är nu mera mästare i att inte svara i telefonen. Detta efter att med en hårsmån gått om regerande mästarna, Telias kundservice. Ni får flathandsflapper och stående ovationer! Congratulations.
Nu ska jag skicka iväg ett e-brev till min Soc-kärring om att jag vill ses, kramas lite och ta en funderare över hur jag ska kunna visa upp kvitto på betald hyra innan jag har fått pengar att betala hyran med (detta krånglade förra månaden) och lite annat smått och gått som ger mig huvudbry&näsblod.

Tack och adjö för idag.

Ps. Sundsvalls sjukhus suger också.

Till mina "vänners vänner"

Ang. det tidigare inlägget tänker jag inte ta bort några namn då jag inte ser det som förtal att berätta att jag personligen känner agg och har fått känslan av att trampad på av vissa personer.
Det jag mest av allt önskade uppnå med inlägget var att personerna i fråga skulle lägga ner charaden med att vara så jävla trevliga när vi ses och istället se sig själva i vitögat och inse att det bästa det kan göra efter att dte gjort sina val som de vetat skulle såra mig kan låta bli att lotsas vara mina trevliga vänner (eller trevliga "vänners vänner" eller trevliga "bekanta". Kalla det vad du vill det är den påklistrade trevligheten jag spyr av inte vad vi kallar det.)

EttnollnollProcentHatred

Vad fan ska man säga. Jag känner mig kaosartad och konstant förbannad. Känner ett behov att vara elak (gärna ond) mot allt och alla. För världen är så förbannat kall och rå och det ska dom* också få smaka på.
Pain in your ass I am! Ingen av er* kommer att överleva mig. Jag hugger er* i stycken och bitar spottar på slamsorna och gömmer dem i örngottet (bildligt talat).
När jag går och lägger mig dagdrömmer jag om hur ni* sätter i halsen och slutar andas i sömnen. Senn fnittrar jag mig till söms samtidigt som jag gråter floder. Sieg Heil!

Ursäkta mig för glesbygden.
Jag har ingen inspiration.

Hjälp mig,
stjälp mig.

*Ni, dom, er= Erika V, Mina, Sanna Ö, Lily A samt alla andra som spelat rävspel och lotsats vara mina vänner genom tiderna. (& dendär förbannade tjocka jävla flodhästen som jag inte får hata öppet eftersom jag inte har någon "riktig" anledning, vet du vem du är ändå är jag nöjd.)

Kappsäck för resande gnagare.

Idag har jag gråtit mig, röd&blå, torr&våt och stark&svag. Klockan 15:12 idag ropades Melvins namn upp i väntrummet, som jag redan hunnit dränka i tårar. En sköterska kom in och hämtade in mig och Staffan som följt mig (innerligt mycket tack för det). Vi fick sitta i ett litet rum med brits och tända ljus tills en liten söt djurdoktor kom in och berättade hur allt skulle gå till väga och frågade om jag ville stanna i rummet. Jag grät nonstop och bad dem hämta mig då Melvin fått sin spruta och det var tid att somna in. Eftersom jag för inget i livet ville se eller höra någon smärta hos min lilla gnagarkamrat.
Några minuter senare blev vi upp hämtade igen. Jag, fortfarande med tårarna forsandes ner för kinderna. Melvin var nästan helt borta och låg stilla på bordet när vi kom in till honom igen och vi behövde bara vänta några få minuter på att hans hjärta skulle sakta ner och till sist stanna av.
Vi fick vänta ytterligare några minuter innan jag hunnit hämta mig och klappat och kramar min lilla lilla vän färdigt, men sedan kunde vi lämna djurkliniken.
Mamma kom och hämtade mig och Melvin senare på dagen så vi kunde åka ut till Sörberge för ge Melvin den fina lilla grav som världens finaste gnagarpojke förtjänat. Jag fällde en störtflod till under begravningen och den droppar ännu i skrivandes stund.
Jag saknar dig redan så jag dör, lillpruppen. Fast att du bara är ett smådjur och folk tycker att det är fjoll och strunt att bry sig om en gnagare så kommer jag alltid att sakna sig. För du var mitt lilla skadedjur och bara mitt. Älskar dig.

En morot.
Ett smultron.
En klase rödvinbär.
Tre svartvinbär.
Ett krusbär.
Två hallon.
En bukett blåklockor.
Ett hjärta av glas.

Det var vad Melvin fick med dig ner när vi grävde hans lilla lilla grav.

Lugnet före stormen?

Idag när jag gjorde min MADRS-själskattning* (som jag gör nån gång i veckan för att kolla läget med mig själv och lättare kunna ge en bild av hur jag mår till Psyk.G) förvånade jag mig själv till det yttersta genom att landa på 13 poäng vilket tyder på "mild depression". Satt och stirrade på svaret i flera minuter och bläddrade uppåt för att se efter om jag kanske missat någon fråga men så var inte fallet.
Nu kanske ni undrar vad som är så underligt med dethär men saken är att under de två år jag rätt sporadiskt kryssat i MADRS-skalan har jag aldrig legat under 20poäng som är gränsen för "egentlig depression" och oftast har siffran legat runt omkring 30.
Gjorde om skalan lite senare idag med tanke på att jag kanske hade en lite för optimistisk inställning på morgonen. Även om det denna gång plusades på några poäng så kom jag inte över 20 strecket utan hamnade på 18.
Nu grubblar jag mig dock sönder och samman (fast fortfarande med positiv inställning) på vad de låga siffrorna beror på. Har flytten hunnit göra mig så gott på så kort tid, kommer det i sånnafall hålla i sig även när man vant sig vid det nya? Är det eftervärkningar från allt skratt, skojj och kärlek från Urkult?

...eller är det lugnet före stormen?

PS, Jag har nu haft över 2000 besökare.
PS2, Påminn mig om att inte köpa tonfisk i olja mer.

* "MADRS betyder Montgomery Åsberg Depression Rating Scale (Montgomery Åsberg 1979). Skalan är utvecklad ur ett annat större batteri av frågor kallat CPRS (Comprehensive psychopatological rating scale).
Instrumentet består av nio frågor där man kan få mellan 0 till 6 poäng (så teoretiskt kan man ha mellan 0-54 poäng totalt). Ju högre poäng desto mer deprimerad. Instrumentet är mycket väl studerat och används i många vetenskapliga utvärderingar av depression världen över."

Cancer strikes, as usual.

Det svider i själen så jag nästan spricker. Ensam är jag också och ingen svarar för alla är duktiga och jobbar. Inte orkar jag grina heller för det känns så sjukt menlöst.
Har precis ring djurkliniken och beställt godnatttid till Melvin lille eftersom hans knöl bara blir större och större, fortare och fortare. Kl 15:00 på Torsdag säger jag puss och godnatt till min lille sambo. Vi har stått ut med varandra i nästan ett år sedan Ivar och Lars hittade honom övergiven i en snödriva i vintras. Så jag kommer sakna honom rätt förfärligt mycket.
Hu och usch nu går jag och lägger mig och myser med min lilla krake och går sönder ett litet tag. Gud är dum och ful och störd som bara tar&tar&tar. Jag går sönder.

Det är så skönt när mamma kliar en på magen tycker Melvin lille. Det tycker mamma med.

Honey I´m home!

Nu är jag åter på hemma plan i Sundsvalls stad och ny inflyttad till mina och Lovisas 80kvm (jag älskar varje hörn!!!<3). Har kommit i ordning lite framför allt i köket men i vardagsrummet fattas det fortfarande lite möbler som en bänk till tvn och min stereo och en tv. Har du något till överst så slå en pling.
Urkult var värt besväret och ingenting oroligt hände. Förutom möjligtvis att jag drack så mycket öl att magen ville säga upp kontakten med mig så att jag trodde att jag skulle bajsa på mig hela tiden och fick gå på toaletten och fisa en gång i kvarten för att vara säker. Senn fes jag i Daniels ansikte fasst det gjorde ingenting för han tyckte att det var mer pinsamt att jag berättade det för alla (och nu berättar jag det för ännu fler)
Utöver bajserierna så satt vi mest i tältet och var idioter på alla sätt och vis, förde mest liv, var uppe längst och skitade ner mest på hela campingen. Vi var värdast&vackrast helt enkelt. Lätt Urkult igen nästa år, lätt bo med Eve, Emma, Daniel, Zandra och Bonita igén nästa år. Tack för att ni gjorde min festival. Älskar!
Sist men inte minst en spark i arslet för folk som är idiot cepe barnsliga och inte ens kan hälsa. Jag hoppas ni ramlar ner för en bergvägg med huvudet före och sprids över klipporna så måsarna äter upp era rester och bajsar ut dem i någon fucking öken någonstarns.

Urkult 08, over and out.
Urkult 09, soon will come.
Be there.